Limmat inlägg

Eftersom det inte finns någon toppbild på temat så testar jag att limma ett inlägg till förstasidan.

Mitt lilla gästinlägg

Jag vill bara berätta att jag idag körde in Sonja till Karolinska inför morgondagens operation.

Hur omfattande operationen blir vet vi inte helt säkert, men den blir i vilket fall det första steget mot att Sonja skall bli den pigga och friska tjej som vi är vana att se.

Jag är och har alltid varit imponerad av Sonjas styrka, beslutsamhet, ödmjukhet och tolerans. Det hjälper henne nu.

Hon kommer nu att bli kvar på Karolinska ett antal dagar, och kommer kanske inte att ha tillgång till nätet.

mvh/Janne

Vad ska med?

Jag ringde Karolinska och kollade när jag skulle vara på avd ikväll. Det var 18.30. Så nu håller jag på och funderar på vad som ska med. Självklara saker är mp3, mobil, laddare, en deckare, inneskor, tandborste mm. Men ska jag släpa med en morgonrock också tro?

Jag känner mig stel som en krokodil, mäter med måttband rund midjan och har visst lika mycket vätska i buken igen nu. Det är rätt jobbigt, svårt att röra sig mm och jag blir andfådd för minsta lilla.

Steglitserna härjar med fröautomaterna, dom äter mycket och snabbt. Det är bra. Men jag har inte sett nötskrikorna fler gånger. Det är väl inte så konstigt, dom är rätt skygga och ser väl att det är någon hemma.

Nu ska jag försöka få ner en frukostsmörgås. Det är en så märklig känsla att vara både hungrig och känna sig proppmätt.  Sen kanske jag tittar på några gamla avsnitt av CSI. Jag har tre boxar kvar att beta av.

Jag tror inte jag kommer att hänga vid någon dator den här gången när jag är på Karolinska. Jag hamnar på en annan avd. Inte så långt bort från den förra, bara på andra sidan hissar och trappor. Men för att komma åt biblioteket med datorerna måste jag trava genom hela den andra avd också, jag kanske inte orkar det.

Väntan

Nu längtar jag efter nästa steg, operationen. Jag mår inte så bra, har ont i ryggen och väldigt märkliga känslor i magen. Det både nyps och utvidgar sig på något underligt sätt och jag sover dåligt.

Om läkarna är tvugna att välja alternativet titthål och enbart prov från cystan/cystorna och inte tar bort någonting kommer jag att känna mig rätt besviken tror jag. Då blir det cellgifter först och sen en riktigt operation. Ja, ja det är inget jag kan påverka.

Dagens andra glädjeämne, Janne är alltid nr 1 , det var ett besök av två nötskrikor vid mina fröautomater. Jag hade ingen möjlighet att fota, dom är så skygga och jag ville inte skrämma iväg dom. Men snygga var dom och på bara 2-3 meters avstånd med en glasruta mellan.

Operationstid spikad

Järv fotad på Skansen

Idag dök brevet från Karolinska upp i brevlådan. Jag ska tillbringa min födelsedag 10e november på operationsbordet Men det är bra att det inte blir några väntetider. Jag trodde att jag skulle in veckan efter.

Jag blir kvar på sjukan 3-6 dygn, lite beroende på vilken operation det blir. Gör dom bara titthål och tar prov på cystan är jag nog hemma på fredagen, men blir det en riktig operation kanske jag blir kvar över helgen också… och det är då fotomässan i Älvsjö är. Jag som tänkte handla Brutus nya fågelbok och få den signerad. Men det blir fler tillfällen

Jag vet ännu inte vad läkarna fått fram från vätskan i lungan. Lite illavarslande är det att jag fortfarande hostar fast vätskan tappats ur.

Janne och jag satt och kikade lite på semester nästa år. Jag måste lämna in semesterval senast 1/12. Jag ska försöka få semester i augusti. Janne kör två 5 veckorskurser för sitt jobb i Thailand i typ juni och juli med en vecka hemma mellan. Kanske vi kan åka till Island två veckor i augusti då om jag får semester så det passar. Mardrömmen vore att inte få i august. Då skulle den hamna på Jannes Thailandsveckor hur det än blir. Ja, ja… vi får se hur det går

Lilla musen Roquefort

Iréne berättade en underbart ljuvlig historia om en sömntablettsknaprande skogsmus som somnade bakom hennes micro. Den lilla historien finns långt ner bland kommentarerna till mitt förra blogginlägg, den med steglitserna.

Den här historien får mig att tänka på lilla musen Roquefort som jag hade nöjet att lära känna och bo tillsammans med en alltför kort tid.

Roquefort skulle bli ormmat men ormen var mätt och jag räddade den lilla gråa musen. Hon var bara ett par cm lång, vägde 2 gr och hade inte öppnat ögonen än. Vad matar man en sådan liten krake med då? Hon var väldigt uttorkad så jag blandade ihop lite på måfå grädde och florsocker, har jag för mig. Det här var säkert 15 år sedan så jag minns inte riktigt.

Jag tog musen i handen och lite mat på en tops framför hennes nos och hon började slicka. Hon fick bo i en liten, liten plastbox i en varm blomhylla och jag matade henne hela tiden, ofta, ofta.

Hon växte lite och öppnade ögonen, såg på mig och trodde hon var en människa… eller så trodde hon att jag var en jättemus. Kort sagt så blev hon präglad på mig. Jag matade med lite olika saker, välling, grädde mm. När hon kunde äta lite fast mat blötte jag havregryn i välling och hon började äta det. Snart fanns ingen hejd på vad hon fick smaka på, och som hon växte.

När lilla Roquefort var fullvuxen vägde hon 18 gram, inte mycket men tillräckligt för en liten mus. Hon bodde i en liten musbur på diskbänken. Efter en tid kom jag ju på att hon behövde inte sitta inlåst alls. Buren stod öppen och hon klättrade galant nerför en handduk som hände i en hörna. När hon ville äta eller sova klättrade hon lika galant uppför handduken igen och skuttade in i buren.

När jag kom hem från jobbet kom hon alltid springande ut i hallen och mötte mig, klättrade snabbt uppför kläderna och hoppade över i min hand. Sen ville hon ha godis som en bullbit eller liknande.

Första gången brorsan träffade Roquefort skulle han fika lite. Medan jag höll på med kaffet skulle brorsan lägga sig på soffan en stund. Kolla så du inte klämmer Roquefort bara, ropade jag efter honom. Efter en kort stund ropade han tillbaks: Är hon liten och grå? Jodå, när brorsan lyfte på en kudde i soffan låg ju Roquefort där under och sov, vaknade till och plirade yrvaket upp på honom med sömniga ögon

Vid ett annat tillfälle låg jag själv i soffan och läste. Efter en stund kom jag på att ett underligt svagt ljud hördes lite då och då. Det var som om tunt papper revs i remsor. Jag gick och tittade efter i det rummet ljudet hördes ifrån. Snart fick jag se Roquefort komma kilande utefter golvet med en tunn pappersbit i munnen. Hon skuttade in under en väggfast garderob där det tydligen fanns ett litet hål mot en sockel. Jag böjde mig ner och ropade på henne och hon kikade fram med en förvånad min. När jag kollade vad hon egentligen rev sönder hittade jag en rulle med sådant där tunt papper men ritar av mönster på då man syr kläder. Jag sydde lite kläder på den tiden. Rullen saknade en hel del papper nertill. Roquefort höll på att bygga ett eget litet extrabo under garderoben.

Men lilla Roquefort blev inte mer en ca ett år gammal. Hon blev lite stelare och ovigare, sov mer och busade inte så mycket. En dag när jag kom hem från jobbet låg hon i buren och var väldigt, väldigt trött. Jag tog upp henne i handen och klappade henne och pratade med henne lite. Hon kurade ihop sig i min hand och dog där. Jag tror hon väntade på att jag skulle komma hem innan hon släppte taget om livet.

Jag glömmer aldrig Roquefort.

 

Steglitser… hurra!!!

Jag vet att det här bara är två blajbilder, men jag var tvungen att fota lite ändå. Dom första steglitserna dök upp vid mina fröautomater nyss, en grupp på 10-12 stycken som kivades om sittplatserna vid automaterna. Det är helmulet, riktigt mörkt ute och jag hade bara min gamla D70s som inte är något vidare att vrida upp ISO på.

Kinderägg

Läkarbesöket igår blev som ett kinderegg, flera överraskningar i en liksom.

Jag trodde att jag bara skulle prata med en läkare om operationen, datum och hur det skulle gå till mm. Sen skulle jag även prata med en narkosläkare. Prover, röntgen och ultraljud samt en massa blodprov trodde jag var klart… det var det inte… och så tillkom ett moment jag inte hade gissat mig till även om Janne hade haft tankarna ditåt utan att nämna dom… cellgiftsbehandling

Nu skickades jag upp till en avdelning igen för att få sängplats, jag skulle bli tappad på vätskan som finns (fanns) i ena lungan. Läkarna ville ha vätskan analyserad innan dom kunde bestämma i vilken ordning vi ska göra allt.

Ok, ner till narkosläkarna först, kanske skulle jag hinna prata med dom innan lungdränaget skulle in… men det hann jag inte. Janne och jag satt där och väntade i max 5 min innan en sköterska kom och berättade att jag skulle till röntgenavd en trappa upp.

Där träffade jag samma personal som satte dränaget i buken. Det kändes inte värre men tog längre tid att få in den tunna plastslangen mellan två revben ner i lungsäcken… låter hemskt, jag vet, men jag var ordentligt lokalbedövad och kände absolut ingenting.

Tillbaks upp till avdelningen. På väldigt kort tid hade det runnit ut 1 liter och då bestämdes att jag blir kvar över natten för att hålla koll och så skulle jag kunna gå ner och prata med narkosläkaren som idag innan jag åkte hem.

Det kom inte ut mer än den litern, det var ju skönt

Så nu ska jag vänta på att få hem papprena om vilken dag själva operationen blir, det kommer att börja med en titthålsoperation, sen får vi se vilken ordning det andra blir.

Annars känns det halvok, ont i korsryggen mest hela tiden, lite hosta och stel i buken igen… men ute skiner solen och tänder eldar i höstlöven, det blåser lite och fåglarna virvlar runt fröautomaterna. En fröautomat är redan tom, måste fylla på. Men först ska alla mina fiskar få mat och blommorna vatten.

Sonja är kvar på Karolinska sjukhuset

Idag har jag varit med Sonja på sjukhuset igen, och jag fick inte med henne hem.

Sonja bad mig berätta för er att hon sover kvar där i natt, men att hon läser sin blogg i morgon.

mvh/Janne

 

Kameralek i bilen hem

Jag satt och lekte med kameran i bilen på väg hem från Trollhättan idag.

 

 

Vårgårda 2009 är över

Nu är Naturfotofestivalen 2009 i Vårgårda över och Janne och jag sitter proppmätta på Scandic Hotell i Trollhättan.

Det var väldigt trevligt i Vårgårda som vanligt. Mycket prat med trevliga människor och mycket kikande på naturbilder. Vi hann också med två bildvisningar, dels ett om Galapagos med Seppu Rapinoja. Mycket roligt.

Och så såg vi Erik Malms bildspel Dedicated life och Polar fever. Han band samman de olika teman på ett bra sätt.

Bilden ovan visar vinnaren av de drygt 130 inlämnade bilderna till fototävlingen med Anders Geidemark som prisutdelare och de tre vinnarna. Bilden på duken är ettan och föreställen en spelgalen tjäder och en gammal tant som skyddar sin rädda fågelhund? med sin käpp… humor av högklass

Nu okar jag inte sitta uppe mer, natti-natti!