Slarvigt av mig, igen.

Ursäkta att jag är så otroligt dålig på att uppdatera just nu. Jag vet ju att det är en del så väldigt rara människor som ger mig styrka som oroligt följer min blogg.

Till min och alla andras stora glädje mår jag riktigt bra just nu. Det är inte så att jag kan äta eller att det gått framåt någonting på den fronten, men jag har tagit 100% kontroll på min smärtlindring.

Jag har legat alldeles för lågt på smärtlindringen har vi kommit på. Jag och ASiH. Det är enbart mitt eget fel som har för hög smärttöskel och går och smålider.

Nu har vi ökat på mitt motfinplåster, men jag har även fått en morfinpump där jag med en liten knapptryckning på den lilla pumpen får en extrados in under huden på ena axeln. Jag får ta en dos extra per timme, men det behövs verkligen inte. Jag ligger mer på fyra extra per dygn.

Men det bästa av allt är att jag fått lära mig ta en annan spruta helt själv då det behövs, högst fem gånger per dygn. Det är en medicin som heter Buscopan och är kramp och smärtstillande vid tarmkramper. Buscopan hjälper på mig extremt fort och bra. Systrarna gör i ordning några sprutor per dygn, när jag känner att jag behöver en så ska den tar subcutant, alltså bara in en liten bit under huden på framsida, yttersida ovan knä på lår eller i bukfettet på magens nederdel nära naveln. Men min stackars mage vill jag inte sticka i.

Nålen på sprutan är kort, ett par centimeter bara, och extremt tunn och vass. Det känns ingenting att sticka in den lite snett under huden. Den glider in lika lätt som en nål in i ett rumstemperererat  paket med Bregott.

Dom här två sakerna tillsammans, morfinpumpen och sprutorna, ger mig en sådan frihet och smärtlindring att alla dagar är Bra Dagar nu. Jag tom kräks mindre nu.

Men jag kommer nog att må lite sämre igen efter helgen, om mina blodvärden är ok får jag en ny cellgiftsbehandling på fredag. Då blir jag nog sänkt igen ett tag.

Nu när jag mår så pass mycket bättre orkar jag också med lite promenader igen, t ex orkar jag ta mig till affären, det känns härligt.

Jag har köpt en liten glassmaskin, kul som sjutton att göra egen glass. Jag bara smakar lite medan det blir Janne som är försökskanin. Första glassen jag gjorde blev i alla fall makalöst läcker, kaffeglass. Andra försöket, en citronglass inte alls lika bra. Den blev för söt och saknade den friska citrontuchen jag ville åt. Mindre socker och mer citron tror jag löser det problemet.

Det har dock dykt upp ett annat litet problem. Jag har fÃ¥tt vätska i bägge benen, mest i vänstra, ända uppifrÃ¥n och ner. ASiH fantastika sjukgymnast konstaterade att det är lymfvätska, ödem. DÃ¥ hon är specialutbildad även innom det omrÃ¥det sÃ¥ fÃ¥r jag massvis med hjälp av henne. Vi har till en början provat ut stödstrumpor, hellÃ¥nga, vita, snygga som sjutton, bekväma… ja tom lite sexiga, tycker jag. Janne har inte sett dom än, det blir till helgen.

Strumporna kan tvättas i 95 grader, och är lite öppna precis under främre fotsulan så jag kan använda en strumppådragare då dom ska halas på. Det fungerar riktigt bra, och som jag redan skrev, dom är otroligt bekväma då man väl fått dom på plats.

Jag ska få två par men först ska vi se om det går att få ner svullnaden så jag kan använda en storlek mindre.

Sen ska vi prova en sak till, ödemmassage. Jag fick det av sjukgymnasten igår, här hemma hos mig. Hon hade egen massagebänk med sig. Jag ska få den här massagen två gånger i veckan. Den går ut på att stimulera lymfkörtlar och få vätskan att hitta nya vägar tillbaks så den inte blir liggande i benen. Det var väldigt skönt med massagen, den är inte lika hård och djup som vanlig massage utan här handlar det om att flytta vätska som ligger under huden.