Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Jaha

En läkare ringde igår, trevlig men väldigt stressad. Han trodde inte alls att jag skulle bli bättre om han skrev ut något antiinflammatoriskt. Jag kunde lika gärna fortsätta knapra Voltaren eller något annat receptfritt. Men han skrev en remiss till något hjälpmedelcenter så jag kanske kunde få en avlastande kudde att sitta på. Det känns som när min cancer kom tillbaks och är obotlig så är jag inte intressant nog längre. Jag kommer i alla fall aldrig bli frisk. Iofs var det likadant när jag hade så ont i knäna, sen blir läkarna förvånade när man testar hälsokost istället. Men får man ingen hjälp så söker man sig åt något annat håll, det är helt normalt.

Nej jag måste försöka stoppa huvudet i sanden, inte släppa fram destruktiva tankar och låta bli att känna efter. Det kanske är bra att sluta med promenader mm för att prova om smärtan försvinner om jag inte belastar alls. Bara ligga i soffan med en het vetevärmare mot sittbenet, så het så att smärtan byts ut mot brännande istället.

Eller så börjar jag äta morfin, det är ju en idé förstås.

Lite deppigt det här, men vädret är kanon, solen skiner. Lite kallt men ingen snö eller regn och fåglarna flockas runt min fågelmatare.

november 17, 2011 - Posted by | sjuk

5 kommentarer »

  1. Det är så himla trist att man blir luttrad, man borde inte behöva förlora tron på att få hjälp på det sättet, men tyvärr känner jag så väl igen det. När jag nu inte hade mina smärtor från ett diskbråck blev det svårt för dem att lista ut vad de skulle göra med mig och så börjar runtskickandet. Och så blir man sådär… jaha… ja, jag får väl vänta igen då, det är ju inte livshotande… Men egnentligen är det skit att bli behandlad som skit, oavsett vilket fel man nu har. Försök stå på dig, även om det är trögt vissa dagar.

    Kommentar av Anna Gable | november 17, 2011 | Svara

    • Ja nu efter en promenad i solen sjunker deppigheten undan lite, det är bra. Jag ska inte gräva ner mig i soffan, jag tänker att jag får väl ligga, gå och stå, och låta bli att sitta. Vetevärmaren är i alla fall guld😀 Jag funderar också på att sluta försöka med smärtstillande och antiinflammatoriskt receptfritt eftersom det ändå inte hjälper. Jag kanske har ont av tabletterna, eller något? Jag ska testa i alla fall, jag hoppar över morfinet än så länge. Biverkningarna är så tråkiga🙂 Och så viktigast av allt, att känna efter före och inte ta ut mig för mycket bara för att hjärnan är så envis😉

      Kommentar av sonjac | november 17, 2011 | Svara

  2. Men alltså har man röntgat bäckenskelettet på dig??

    Kommentar av M | november 20, 2011 | Svara

    • Jag fick en MG-röntgen på bäckenet, det visade ingen cancer i alla fall.

      Kommentar av sonjac | november 20, 2011 | Svara

  3. Är i ungefär samma situation som du. Cancer från 2005. Fyra cellgiftsbehandlingar och en strålningsperiod. Har just tackat nej till mer Taxol, skulle ha en gång per vecka i 8 veckor. Har fått 5. Orkar inte mer. Är rädd att nervtrådarna inte ”växer ihop” igen. Orkar inte hålla igång som du, beundransvärd är du.

    Kommentar av Irma Bagge | februari 4, 2012 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: