Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Jag mår bra nu

Det här är så skönt, det verkar som det värsta är över nu. Jag har inte spytt sedan förra söndagen. Magen är tyst och fin då jag äter, förut förde den en jäkla liv med bubblande, gurglande, skrikande mm. Jag är hungrig och har bra aptit, men äter försiktigt. Lite och ofta med kvalité, inget för svårsmält.Magen har tom minskat i svullnad, för den har varit väldigt svullen. Nu krymper midjemåttet cm för cm så det börjar se ut som en normal mage i förhållande till midja och rumpa.

På måndag ska jag in och få behandling nr 3 med cellgifter. Jag känner mig motiverad och taggad, kom igen med gifterna bara 🙂

Jag bestämde med ASiH att vara utan näringsdroppet två nätter men att de skulle sätta i det ikväll. Då måste de komma rätt tidigt i morgon och ta bort det eftersom jag ska vara på Radiumhemmet kl 10. Jag funderar på att ringa och hoppa över den här natten också och sen ta droppet några nätter till. Vikten har gått upp 2-3 kg och det är bra. Jag äter 8 Betapred/dag nu som aptitökare/uppiggande medel. Tror jag ska trappa ner det naturligt efter cellgiftsbehandlingen. Jag tror inte magen/tarmarna packar ihop igen av den kommande behandlingen. Läkaren inne på akuten då jag var där förklarade så noggrant vad som hände bland mina tarmar så jag tror inte alls att det berodde på behandlingen utan mera ”brist” på behandling, att den inte hunnit ta på cancern tillräcklig.

Den här cancerformen sprider sig som en tunn hinna av knottror över innehållet i min buk/mage. Den lägger sig över tarmarna och försvårar tarmrörelserna. Cellgifterna trycker tillbaks den igen. Att jag får vätska vid återfall beror på att när cancern växer till, den är alltså väldigt ytlig och går inte djupt alls. När den växer så bygger den blodkärl för sin försörjning, men den bygger väldigt kassa läckande blodkärl. Det är den vätska från de läckande blodkärlen som hamnar löst i buken. Jag märker ju att cancern är redan så undanträngd så den inte bildar nya kärl och de gamla är förstörda, det bildas inte ny vätska och det lilla som fanns kvar sedan senaste tömningen absorberas sakta upp i kroppen igen. Visst är det spännande 😀 Ni har alla sett första Alienfilmen va 😉

Janne har det bra i Abu Dhabi. Han och hans fyra kolleger gick på Italiens restaurang igår kväll och Janne tog lammracks, rare. Med potatisgratäng. Det var oerhört gott berättade han och jag såg när vi Skypade att han såg alldeles lyrisk ut när han beskrev dom. Och så ett par pilsner till förstås.

Idag börjar allvaret för dom, Janne och en kille till ska köra kurs i veckan och de rivstartar med en repetition på vad eleverna höll på med när de var i Sverige sist.

Janne och killen han kör kursen med ska även ut och fota lite på kvällarna har de tänkt. Janne köpte en stor ”Gorilla pod” eftersom han inte tog med något vanligt stativ och de vill försöka fota nattbilder med neon, bilar, ljus mm. Jag hoppas det funkar och att de får till lite fotande. Janne har haft så mycket att göra senaste tiden, egentligen hela vintern/våren och har inte hunnit med något eget fotande. Det hjälper inte precis att jag blev sjuk heller 😉

Tempen är helt ok den här gången till skillnad mot när han var där förra gången med en temp på närmare 50 grader i skuggan. Igår låg grabbarna under parasollen på stranden och slappade. Jag tyckte det såg ut som han fått lite färg i ansiktet. Det finns ett poolområde närmast hotellet och havet är nedanför.

Här hemma är det kyligt på nätterna nu. Men för mig är det ok. Just nu är den allra bästa tiden. Det kommer inte att komma en halvmeter snö till, ljuset har återvänt och solen skiner fast det är kallt dagtid också. Snön smälter sakta, sakta och jag hinner med att njuta. Allt det fina och vackra är framför och allt blir bara bättre nu.

Sen när vi är inne i sensommaren blev antagligen våren skit, vi hann inte med… sommaren var regnig när den inte skulle, och för het när den borde vara svalt skön så att alla blommor och fåglar kulminerar få fort så man inte hinner med. Sen står man där med långnäsa i slutet på augusti och undrar vart ljuset och alla insekter tog vägen… men just precis nu, i nuet, är alla möjligheter fortfarande kvar. Den här våren och sommaren kommer att bli den allra bästa någonsin. Så här tänker jag varje tidig vår, jag älskar den här tiden då våren fortfarande tvekar, några blommor börjar komma som tussilago och snart kikar första blåsippan fram på mitt hemliga blåsippeställe där dom är så supertidiga varje vår. Åh vad jag njuter nu 😀

Annonser

mars 27, 2011 - Posted by | Janne, sjuk, vårtecken 2011

11 kommentarer »

  1. Hej Sonja!

    Vad härligt allting låter. Jag tror precis som du att du inte komme att må illa mera om cellgifterna har lyckats rå på cancern så bra.

    Jag tycker precis som du att den bästa tiden är nu. Det gäller att titta och njuta varje dag nu. Man vill inte missa någonting och ändå gör man det fast man försöker att hänga med.

    Allting ligger framför nu! Härligt!

    Roligt att få lite rapport från Janne.

    Sköt om dig i solen!

    Tänker på dig, det vet du!
    Kram Inger

    Kommentar av Inger Linde | mars 27, 2011 | Svara

    • Tack ska du ha Inger.
      Jo jag kollar om Janne hinner blogga och gör han inte det så skriver jag lite om vad han sysslar med. Det blir rätt intensiva dagar men troligen behöver de inte hålla på och jobba till sent på kvällarna. Så han borde få lite egen kvalitétstid då och kunna ”turista” lite också, hoppas jag.

      Kram!

      Kommentar av sonjac | mars 27, 2011 | Svara

  2. Så positivt du skriver och liksom mitt i prick om vi nordbor fungerar. På våren är allt bra med sedan klagas det på sommaren och den långa vintern. Håller med om att nu njuter man som mest, solen, blommorna som sticker upp och att sommaren ligger framför.

    Och malarian 😉 den ådrog jag mig i Sudan för länge sedan. Jag hade den sorten som inte finns kvar i blodet men att få svensk sjukvård att fatta det… 🙂 HÄr har man både hängslen och livrem och det är väl iofs bra.

    Kram!

    Kommentar av Bonnfrua | mars 27, 2011 | Svara

    • Åh då var jag inte helt fel ute med malarian. Jo det är väl bra att de är extra försiktiga, huvudsaken att det är borta från dig.

      Kram tillbaks!

      Kommentar av sonjac | mars 27, 2011 | Svara

  3. Vad fin du är, raring. 🙂

    Kramar!

    Kommentar av Theres | mars 27, 2011 | Svara

    • Gulle dig 😀

      Kommentar av sonjac | mars 27, 2011 | Svara

  4. Skönt att det verkar hjälpa nu, inte kul att behöva gå o vänta på om maten kommer i retur. Du får allt med behandlingen att låta så spännande!
    Här har kommit tokmycket krokus i rabatterna de senaste dagarna men idag kom det ett snötäcke över med. Totalt onödigt men jag hoppas det smälter bort fort!

    Kommentar av mariasbokliv | mars 27, 2011 | Svara

    • Ha! ha! Spännande behandling 🙂 Det är väl lite så att min värld har krympt, det är så mycket som kretsar runt behandlingen just nu. Men det är i alla fall tur att datorer och internet finns. Huuu vad tråkigt det varit annars.

      Snötäcke nu är verkligen onödigt, det håller jag med om.

      Kommentar av sonjac | mars 27, 2011 | Svara

      • snön borta igen, skönt!

        Kommentar av MariaH | mars 28, 2011

  5. Vad skönt att du mår bättre igen, och får behålla maten! Nu när blommorna börjar titta upp vill man ju absolut orka med att gå ut och ta vara på dem. 🙂
    Tack för att du förklarar precis vad som händer i kroppen med den typen av cancer du har, det är väldigt intressant och jag har inte hört talas om den formen förut.
    Hur ”farlig” är den, tror de att de kan hålla den i schack så att du kan få må bra om du får regelbundna behandlingar när de behövs? Jag hoppas det.
    Njut av våren och livet! 🙂 Kramar!

    Kommentar av Anna Henningsson | mars 28, 2011 | Svara

    • Den här cancern är väl inte helt ovanlig egentligen, det är en äggstockscancer som hann sprida sig mycket. Just äggstockscancer är lurigt, det finns så mycket plats för cystor att växa på innan man får några symptom.

      Min läkare har berättat ända från början att den här cancerformen är behandlingsbar även om den skulle komma tillbaks efter den första cellgiftsbehandlingen. Nu räknas den inte botbar på mig längre, men just behandlingsbar.
      Jag hoppas förstås att perioden till nästa återfall kommer att bli längre efter den här nya cellgiftsbehandlingen jag håller på med. Förra gången tog det bara ca 10 månader innan den var tillbaks.

      Många kramar!

      Kommentar av sonjac | mars 29, 2011 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: