Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Mycket att göra och biverkningarna nu.

Den här veckan känns som den är fulltecknad. Idag och på torsdag ska jag få akupunktur. I morgon ska jag till distriktssköterskan hos min husläkare och spola igenom venporten. Man ska göra det var 6-8e vecka. När jag bokade tid för det blev syster nästan lite förbannad för jag inte fått något besked om när porten ska opereras bort. Hon tyckte, och det med rätta, att så länge den sitter där och påminner om cancern kommer jag inte att känna mig frisk psykiskt sett. Visst, jag kan mycket väl på återfall. Men det är inte det man ska räkna med.

Efter jag fått porten spolad ska jag åka till Janne, kanske blir det lite fotande på kvällen. På ons tar jag med mig fikabröd till Jannes jobb och träffar hans kolleger, dom som inte har semester. Det är visst halvtomt där nu.

På fredag ska jag träffa en kompis i stan, om tempen håller sig lite mer normal. Jag tror den skulle göra det. Det blir svalt på nätterna… eller svalt och svalt, men på rätt sida om 20-strecket i alla fall 😀

Den här sista kroppsliga/fysiska nervskadan jag hade kvar i vänster stortå håller på att försvinna nu. Det är så skönt, nu kan jag gå barfota inne utan att det känns som det sitter en stor öm knöl framtill på tån.  Ok, liiite känns det fortfarande, men jämfört med hur det varit är det en stor skillnad.

Men jag har ont lite här och där på olika ställen i kroppen nu, fast inte så väldigt mycket. T ex vänster höft, vänster underarm, bägge handlovar och bägge hälsenor… lite skumt, men det har säkert med behandlingen att göra. Jag har letat fram min strechingbok och ska försöka strecha flera gånger/dag. Det finns olika förslag i boken för olika aktiviteter. Jag tänkte börja med korta strechprogram på 4-6 min speciellt för morgon, före och efter promenader och en kvällsstrech för stelhet i länd- och korsrygg.

Redan efter en veckas streching känner jag mig inte riktigt lika stel på mornarna då jag går upp. Det blir mer ”gå upp” än ”stappla upp” liksom 😉

Jag är inte en person som gnäller när det gör lite ont utan brukar låta bli att känna efter och väntar mig att det försvinner av sig själv. Fast det var väl inte så lysande då jag började hosta i vintras. Med facit i handen så var det en tidig indikation på cancern, eller tidig och tidig… det var vätskan i lungsäcken som retade. Men jag hade inte fått så mycket i buken då när jag började hosta första gången. Jag måste försöka känna efter lite, lite noggrannare och inte tro att precis allt går över av sig själv 😀

Dessutom måste jag skärpa mig när det gäller mat, eller snarare allt annat än mat som jag stoppar i mig. Nu kan jag inte skylla på kortisonet längre, jag gick ner över 10 kg då jag var som sjukast. Nu har allt och lite till kommit tillbaks. Det är det här ”lite till” som måste bort. Fast bara blodvärdena klättrar upp lite till, speciellt Hb. Då kommer jag att kunna cykla mer ordentligt och kanske jogga lite smått också.

Men fortfarande tappar jag bort ord när jag ska förklara någonting och att vara ute i trafiken är läbbigt. När jag cyklar med Janne i Jakobsberg upp mot Järvafältet leder jag cykeln över de korsande vägar som inte har trafikljus. Och finns det trafikljus försöker jag ändå hänga med Janne väldigt nära. Även när jag går på t ex stora parkeringar med mycket bilar i rörelse blir det konstigt i huvudet ibland när bilar närmar sig. Men det ska gå över, det säger min läkare. Det brukar dock ta längre tid än de fysiska biverkningarna, fumligheten och domningarna i fingrar och under fötterna. Uppåt två månader tar det innan det känns ok, samma med blodvärdena.

Oj det här blev långt och lite gnälligt. Men jag skriver för att ha lite koll själv på hur det går med biverkningarna så jag kan gå tillbaks och kolla.

Annonser

juli 19, 2010 - Posted by | insekter, makro, sjuk

12 kommentarer »

  1. Med tanke på vilken resa du har gjort så har jag väldigt svårt att uppfatta den här texten som gnällig 🙂

    Kommentar av Fredrik Mörk | juli 19, 2010 | Svara

    • Åh tack Fredrik. Jag tror jag tappar perspektivet då och då, och så är jag nog en sådan som vill känna mig duktig. Då känns det fel att ”gnälla” om skavanker som säkert försvinner av sig själv om jag inte låtsas om dom. Men jag måste ta mig i kragen och känna efter vad som är viktigt… äsch, jag virrar nog till det nu 😀
      Hm, ska nog skriva ett inlägg om det här lite senare tror jag.

      Hursomhelst känns det här bloggandet så bra, det har hjälpt mig väldigt mycket psykiskt att kunna skriva av mig och veta att det finns folk som läser och vill veta och att få dessa underbara kommentarer. Samt kunna gå tillbaks själv och kolla datum mm.

      Kommentar av sonjac | juli 19, 2010 | Svara

  2. Nä, gnäller gör du inte, utan talar om hur det är… och det både får och måste man! Hur ska annars folk få veta hur man mår?
    Så brukar jag svara kompisar som ”gnällt av sig” till mig… samtidigt som de får dåligt samvete, för ”du gnäller ju aldrig!”.
    Att försöka få dem att förstå att deras ”gnäll” inte är gnäll i mina öron kan ibland vara väldigt svårt för dem att begripa och övertyga dem om… så gnäll på bara 🙂

    Kommentar av Lilla Damen | juli 19, 2010 | Svara

    • Du har så rätt. Men jag brukar hålla truten om mina krämpor själv men lyssnar gärna på andras, lite som du gör låter det som?
      Fast Janne får höra mitt gnäll rätt ofta ;)Så jag har en ventil, och så bloggen ibland då rå 😀

      Kommentar av sonjac | juli 19, 2010 | Svara

  3. Hej Sonja!

    Nu är jag hemma från Maldiverna. Är mycket nöjd med resan då jag fick se allt jag önskade (sköldpaddor, hajar, delfiner och mantor…och en himla massa annan fisk förstås). 🙂

    Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara när man egentligen är frisk men att kroppen inte har återhämtat sig så att man inte kan göra allt man vill. Hoppas att du mår bättre snart.

    Kram Linda

    Kommentar av muppins | juli 19, 2010 | Svara

    • Hejsan Linda! Det låter fantastiskt, måste kolla om du kanske skrivit i din blogg på Zoopet om resan. Jäklar vad kul att du fick se mantor. Jag var och dök två veckor på Maldiverna för en massa år sedan och såg det du såg minus mantorna. Men enorma stingrockor och örnrockor såg jag. Samt höll på att lägga handen på en skorpionfisk 😦

      Du har så rätt där Linda. För typ 15 år sedan bröt jag ena benet, stressfraktur i lårbenshalsen. Då var det tvärtom, jag var skadad men frisk för övrigt liksom. Jag hade råttor som husdjur då och hoppade iväg på kryckor med rådisarna till en råttutställning, det var kul men lite meckigt på bussar och tunnelbanan med en enorm hockeytrunk med några råttburar och kryckan i andra handen 😀

      Kram-kram!

      Kommentar av sonjac | juli 19, 2010 | Svara

  4. Tycker du har kämpat på härligt!

    Kommentar av kolarlotta | juli 19, 2010 | Svara

    • Tack vad gullig du är 😀

      Kommentar av sonjac | juli 19, 2010 | Svara

  5. Med tanke på att cancern inte precis var något i stil med en elak förkylning är det väl inte konstigt att det tar lite tid att komma tillbaka? Särskilt gnällig låter du inte heller, bara saklig och jag tror att det är bra att du skriver inlägg som dessa så att du, precis som du säger, kan gå tillbaka och kolla. Bläddra tillbaka en bit i bloggen så ser du vad du har tagit dig igenom med ett sjuhelvetes dj-r anamma, vilket är oerhört starkt. Dock tror jag att lite ”gnäll” kan vara en hälsosam säkerhetsventil emellanåt och alla har vi olika sätt att vara. Du har god koll på och distans till dig själv och det är också bra. Keep swinging! 😀

    Kommentar av Staffan H | juli 21, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha Staffan. Jodå, min läkare har förklarat hur lång tid det kan ta. Blodvärdena borde vara hyffsat återställda om två månader, och jag hoppas verkligen att de här skumma biverkningarna i huvudet också är borta då.
      Men jag tycker att det sakta blir bättre, det med.

      Kommentar av sonjac | juli 21, 2010 | Svara

  6. Krya på dig Sonja !
    för du är en helt underbar människa ..tänk om alla var som du är

    Massor med kramar från Hallstavik

    Kommentar av Micki Brandt | juli 27, 2010 | Svara

    • Åh hej Micki 😀 Tack ska du ha och hoppas det är bra med er alla 🙂

      Många kramar tillbaks!

      Kommentar av sonjac | juli 28, 2010 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: