Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Ännu tyngre idag…

Oj, oj vad konstig jag känner mig nu. Några dagar till bara så borde det börja vända. Jag undrar vad mitt Hb ligger på nu egentligen? Före sista behandlingen låg det på 105, 100 var gränsen för att få blodtransfusion, så det slapp jag. Kondisen är fullständigt borta och så fort jag suttit och sen reser mig svartnar det för ögonen en rätt lång stund. Det blev ju lite knäppt när jag släpade mig runt på min skogspromenad med kameran idag. När jag fotar så blir det ofta från lågt perspektiv. Antingen böjer jag mig ner, sätter mig på knä eller lägger mig platt på mage för att få till dom bilder jag vill.

Jag märker att koncentrationen är ännu sämre nu mot igår. När jag på några få ställen skulle korsa vägar (med väldigt lite trafik) visste jag inte från vilket håll bilarna borde komma först. Jag visste alltså inte vad som var höger eller vänster. Mycket märkligt, så märkligt att jag tvärstannade av mig själv innan jag gick ut på vägen med blicken åt helt fel håll, som tur var. Sen var jag tvungen att verkligen tvinga mig att titta noga och verkligen kolla efter ev. bilar som rörde sig… oj, oj! Alla mina värden ska vara som lägst mellan dag 10 till 14 efter behandlingen. Nu är det dag 8a, så några dagar till då jag kanske blir ännu sämre får jag stå ut med 😉 Det är verkligen intressant det här.

Lilla fågelungen ovan är nog en ung rödhake, tror jag. Visst är den söt? Här kunde jag faktiskt stå upp och fota den där den satt i skydd av grenarna och inte trodde den syntes.

En bild behöver inte vara så krånglig, lite gräs med en torr vägslänt bakom som ger fina nyanser åt bakgrunden räcker mer än väl.

Lupiner fotade genom blommande smörblommor. Jag är inte helt nöjd med denna. Jag borde gått ännu närmare smörblommorna så de blivit större och ännu mer transparenta gula blaffor över lupinerna. Jag brukar inte kolla så mycket på hur det blev i displayen då jag fotar, speciellt inte då det är sol ute. Det är lite svårt att se då 😉

Någon ull, kanske ängsull. Det blåste, jag hade velat ha en anings mer skärpa på den övre vänstra ulltussen.

Maskrosboll i lätt motljus… tjaaa… den blev som jag tänkte.

Någon liten blå blomma… det blir alltid en avvägning, mera skärpedjup (vid just det här förhållandet) för att få mer av blomman i skärpa men bakgrunden tappar då sin drömska karaktär eller att bakgrunden blir ok, som här, men skärpeplanet lite väl smalt för en lite spretigare blomma som är så pass liten. Jag kunde kanske backat lite och fått skärpeplanet något djupare, men då varit tvungen att beskära bilden och bakgrunden hade nog blivit lite annorlunda.

Men en sak hade jag kunnat göra om jag varit piggare, jag hade kunnat lägga mig raklång på magen i diket, bland alla mygg och fästingar 😉 och fått blomman i rät vinkel mot kameran, för det är den inte här.

juni 9, 2010 - Posted by | blommor, makro, sjuk, vårtecken 2010

8 kommentarer »

  1. En väldigt finstämd serie du bjuder på här! 🙂 Blir man nånsin nöjd med sina bilder?

    Kommentar av Åke | juni 9, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha. Jo men visst blir man väl nöjd då och då… annars skulle man väl inte fortsätta öva 😉

      Kommentar av sonjac | juni 9, 2010 | Svara

  2. Tag:Sjuk
    Jag känner igen vad du går igenom när det gäller koncentration och att känna att man saknar kondition. Det har varit min vardag i varierande grad i några år.
    Det är lite som att åka tåg. Det är bara att hänga med och titta på utsikten. Man får ta det som det kommer.
    När nerver påverkas så verkar även vår förmåga att navigera i 3D påverkas. Ta det försiktigt och välj aktivetet som passar.
    Gör lite kortare pass med vald aktivitet. Du fungerar och mår bättre om du håller system välfungerande(så gott det går).

    Jag har lyssnat på första CDen av Norman Doidge, MD The Brain That Changes Itself och den förklarar ganska bra varför jag blir trött/påverkad av en del små rörelser och även att det går rehabiltera.
    Det spännande är att jag har funderat i dessa banor innan jag började lyssna på boken.
    En liten svårighet är att det inte finns så många som sysslar med hjärnan och dess plasticitet.

    Det handlar om att vi får okända signaler från nerv systemet pg av något som hänt och då vet inte hjärnan hur den skall styra musklerna och reagera på signaler.
    Normalt sätt så lär vi om, men om det inte fungerar så går det att special träna. Man tränar systemet i vad som är vad.

    Kommentar av Per | juni 9, 2010 | Svara

    • Det är intressant det du skriver Per. Men det är inte riktigt samma grej, min förgiftning går ju upp och sen ner i treveckorsintervall. När jag gjorde uppehåll på sex veckor iom operationen hann så gott som alla biverkningar klinga av. Nu efter ytterligare fyra behandlingar är jag ännu mer förgiftad, så det lär ta mer än sex veckor den här gången. Men biverkningarna försvinner. Fast försiktig måste jag vara så jag inte kliver ut framför en bil eller blir påkörd av tåget på övergången nära där jag bor. Det är lite som att gå omkring med en Mp3-spelare, man måste stanna och kolla före man byter riktning eller korsar någonting, väg, cykelbana, järnväg mm. Jag är inte speciellt orolig, mest nyfiken och förundrad över hur duktiga läkarna är och hur väl omhändertagen jag blivit ända från början.

      Nu kommer jag att bli lite sämre varje dag i några dygn till, sen vänder det sakta och jag blir inte förgiftad fler gånger 😀

      Hälsningar Sonja!

      Kommentar av sonjac | juni 9, 2010 | Svara

  3. Måste kännas mysko att vandra omkring och ha dessa konstiga i min synvinkel, biverkningarna. Samtidigt som du verkar vara medveten om dem och känner att något inte stämmer, hoppas det blir bättre. En lång resa detta men kämpa på :)Och vilken härlig kavalkad med bilder du presenterar. första bilden på den unga rödhaken(??) gillar jag härligt gröna softa löv i förgrunden ger fin hjälp till djupverkan och en fin ran kring huvudmotivet. Fågel fint placerad, spännande är alla grenverket i busken bildar fina mönster men utan att störa..

    Bilden på gräset, snyggt, enkelt men så komplicerat ändå. Då det ibland är svårt att fånga det enkla. Snyggt skärpedjup, fin bakgrund, skön färg. En bild jag också gillar lite mer.

    Lupinerna med smörblommor framför tycker den funkar så här, men det vore inte heller fel att få till den som du nämner. Att få smörblommen diffusare och en aning större. Men denna funkar för mig iaf 🙂

    Bilden på ullblommorna snyggt utsnitt, stillsam, fint skärpedjup som ger en fin bakgrund. Bilden en riktig ögonnjutare… som bomull för ögon och själ.

    Ha det och var försiktig i traffiken 😉

    Mvh Christer K

    Kommentar av christer karlsson | juni 11, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha för kommentarerna. Jo visst är de här biverkningarna skumma. Men dom är väldigt vanliga vid just de här cellgifter jag får, och de går över. Men jag håller själv med, det känns lite skumt att kunna registrera den här segheten, okoncentrationen. Jag kör inte bil, och tar det verkligen försiktigt när jag är ute bland bilar och cyklar. Det skulle kunna vara så lätt hänt att bara kliva ut i vägen utan att tänka på det, det ska jag inte göra.

      Kommentar av sonjac | juni 12, 2010 | Svara

  4. Åå, vilka underbara bilder du visar. Jag blir alltid så inspirerad när jag ser dem. 🙂 Vilket objektiv använder du mest, när du tar dessa? Det blir ju så himla fin bakgrund!

    Kommentar av Anna Henningsson | juni 11, 2010 | Svara

    • Hejsan Taiyo! Kul att du gillar bilderna. Jag fotar med mitt Sigmamakro, 150/2.8 Det är samma som jag fotar mina akvariebilder med.

      Kommentar av sonjac | juni 12, 2010 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: