Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Positivt besked

Nu är jag hemma igen, Janne skjutsade hem mig 😀

Det blev positivt besked. Ingenting påvisar någon cancer, men jag får den sista giftomgången, den 8e, i morgon ändå. Det är lite hängslen och livrem som gäller och beror lite på att jag får så pass lite biverkningar ändå. Dom flesta fysiska biverkningar hinner klinga av väldigt mycket mellan omgångarna.

Något jag kom ihåg att fråga om var att jag tycker jag hör sämre och rätt ofta inte kommer ihåg ord när jag pratar. Det är bl a namn på folk och platser som trillar bort mm. Dessutom har jag sakta börjat gå upp i vikt. Det här med hörsel och minne har med cellgifterna att göra. Minnesgrejen är resultat av koncentrationsproblem, man fladdrar runt lite mer med tankarna och hinner inte leta fram ordet i minnesbanken. Viktökning har med både kortisonet att göra men också att äggstockarna är borta och det gör att ämnesomsättningen går ner. Det här är biverkningar som kommer att försvinna när jag slutat med cellgifterna. Det är bara att vänta och se hur lång tid det tar.

Nu får jag då en sista omgång cellgifter i morgon, 1 juni, sen ska jag träffa min läkare ca 4 veckor efter det. Då pratar vi mer om efterkontroller mm. Vi pratade en del om det idag också. Bl a fick jag bestämma om jag ville att ett prov som heter ca125 skulle tas inför varje efterkontroll. Vi pratade länge om den ev nyttan med att ta det provet, som kan visa förhöjda värden av lite allt möjligt, inte bara cancer, t ex infektioner, inflammationer, reumatism och tarmproblem mm. Om det är cancern som börjat växa till lite sakta så kan det dröja flera år innan man får besvär, och det är inte svårare att behandla den då man fått lite besvär än åratal innan. Däremot kan det vara mer knäckande att få många fler behandlingar med tätare intervall och i långa tester har det visat sig att livslängden inte ökar för att man håller koll med ca125 jämfört med att känna efter hur man mår 🙂  Det finns förstås en medelväg också, man kan ta det här provet men man får bara reda på det själv om man frågar efter det. Jag tog en kort funderare och bestämde att jag struntar i det. Jag går på mina efterkontroller och mår så bra jag vill och kan. Skulle det komma tillbaks så kommer jag att märka det och då blir det nya behandlingar… den dagen den sorgen 😉

Nu ska jag äta lite och ta med kameran på en skogspromenad. Kanske jag hittar dom där snygga gröna sandjägarna igen. När jag gick igår, utan kamera, såg jag flera stycken. Dessutom två som parade sig och faktiskt satt still i flera sekunder.

maj 31, 2010 - Posted by | sjuk

49 kommentarer »

  1. tummen upp

    Kommentar av bermudabenny | maj 31, 2010 | Svara

    • Tackar 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  2. Ååh vad skönt att höra!!! Grattis!!! Nu får du bara ta och krya på dig och ta hand om dig, så går det nog bara uppåt, uppåt! 🙂 Du kanske får ännu mer fotoinspiration nu, efter detta beskedet. 🙂

    Kommentar av Anna Henningsson | maj 31, 2010 | Svara

    • Japp, så blir det. Efter sista behandlingen kommer jag att börja säcka ihop efter 3-4 dagar. Sen går det neråt i någon vecka för att därefter börja gå uppåt. Och det härliga är att sen kommer det ju bara att fortsätta uppåt. Jag var ute med kameran idag efter läkarbesöket, riktigt skönt. Jag har fått dille på de där gröna sandjägarna, skalbaggar.

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  3. Åh, så glad jag blir av att läsa detta! 😀 Island nästa! 😉

    Många kramar till dig och Janne!

    Linda

    Kommentar av muppins | maj 31, 2010 | Svara

    • Jajamensan, kanske inte redan i år, vi får se. Men nästa sommar blir det nog en sväng dit igen 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  4. Skönt att höra att det gått så bra. Önskar dig en bra sommar. Monica och Peter

    Kommentar av Monica Söderlund | maj 31, 2010 | Svara

    • Tack ska ni ha Monica och Peter 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  5. Underbart kul och skönt att höra! Kämpaglöden har segrat 🙂

    Kommentar av Thomas Gehlhaus | maj 31, 2010 | Svara

    • Den finska sisun är inte att förakta 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  6. […] Läs mer i Sonjas blogg! Categories: Annat Kommentarer (0) Trackbackar (0) Kommentera Trackback […]

    Pingback av Sonja tar ett segervarv! « JANNE ARLEKLINT | maj 31, 2010 | Svara

  7. Jädrar i min lilla låda, vad skoj att läsa! Superstrongt av dig!

    /Joakim & Åsa

    Kommentar av Joakim C. | maj 31, 2010 | Svara

    • Tack ska ni ha 😀 Det känns fint nu, om än lite gäspigt (lite trött bara).

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  8. Jamen det är ju helt underbart!! En fantastiskt glädjande nyhet…nu lockar väl Island igen kan jag tro!! 🙂

    Steffe

    Kommentar av Steffe | maj 31, 2010 | Svara

    • Lockar igen? 😉 Det har aldrig slutat lockat. Janne och jag pratade om det idag. Men kanske vi ska vänta till nästa år, det kan bli lite tufft att få till det i år redan. Jag måste hinna få tillbaks pigghet och styrka så jag orkar klättra upp på bergen med fotoryggan på. Säsongen är inte så lång där, om man ska tälta. Vi får se, bl a hur risig jag blir efter den här sista omgången gift. Kanske blir det ”bara” någon sväng neråt vårat eget land.

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  9. Toppen, skönt att höra. Njut av dagen.
    /Per

    Kommentar av Per | maj 31, 2010 | Svara

    • Åh det gör jag verkligen. Så fort jag kom hem, och hade ätit lite tog jag ut kameran på en promenad. Det är att njuta det 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  10. Även jag vill tacka er alla som kommenterat och lyckönskat.

    Angående Island är förstås både Sonja och jag lockade av att resa dit, men vi måste avvakta och se hur Sonja återhämtar sig efter alla cellgiftsbehandlingar. Jag tror inte Sonja är helt återställd förrän nästa år.

    Kommentar av Janne Arleklint | maj 31, 2010 | Svara

    • Det är mycket möjligt att det tar så lång tid. Det kommer nog att ta tid att få fart på kroppen, få upp kondis och muskler igen.
      Men kanske nästa år kan bli ett Islandsår igen.

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  11. Fantastiskt!
    Jag vet inte vad jag ska säga och jag fattar inte hur det går till heller.
    Jag blev jätteglad när Janne ringde och berättade den fantastiska nyheten. Jag börjar nästan att gråta.
    Det är bara att gratulera.
    Vad du har kämpat!!
    Kram, kram, kram!!
    Vi måste ses sedan i sommar när du känner dig pigg igen.
    Jag har saknat er båda när vi inte har kunnat träffas på så länge.
    Kram igen!
    Inger

    Kommentar av Inger Linde | maj 31, 2010 | Svara

    • Jag skulle kunna tänka mig att framåt midsommar börjar jag ha piggnat till ordentligt, kanske. jag är i alla fall inte infektionskänslig då längre. Kanske lite promenerade i Tyresta kunde vara något då. Jag tar en dag i taget nu.

      Kram-kram!

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

    • Jag har gråtit flera skvättar idag. En tung sten släpptes från mina axlar, och en ännu större från Sonjas.

      Visst är lycka häftig, när man väl vågar ta den till sig.

      Kommentar av Janne Arleklint | maj 31, 2010 | Svara

  12. Helt fantastiska nyheter! Otroligt bra kämpat!!!

    Kram till er båda,
    Fredrik

    Kommentar av FredrikB | maj 31, 2010 | Svara

    • Tack Fredrik.
      Kram tillbaks!

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  13. Härligt! Mycket glädjande nyheter för oss alla som har följt din kamp. Bra kämpat Sonja!
    /Jukka

    Kommentar av jukkalausmaa | maj 31, 2010 | Svara

    • Det är nog tack vare min finska sisu, som kommer av mina båda föräldrar 😀

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  14. GRATTIS! Jag visste det, du är en sån otrolig människa och såna går inte av för hackor. Njut nu på dina promisar med kamera och baggar.
    Kram Nettan

    Kommentar av Anette Lutteman | maj 31, 2010 | Svara

    • Det ska jag, jag lovar. Jag kommer att bli riktigt, riktigt trött och sliten en gång till nu. Men sen går det bara uppåt och framåt 😀

      Kramisar!

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

  15. Lite reflektioner.
    Låt det ta sin tid att återhämta sig.
    Det kan vara tålamods frestande men i längden så vinner man på det.
    Det är bättre att känna att man har styrkan och kraften än att försöka lite för mycket och upptäcka att det inte går.
    Att ta prov kan var en fördel, det gäller att lära sig att hantera resultatet.
    Prov handlar om kunskap. Hur man behandlar är en annan sak.

    Det kan vara svårt att utifrån hur man mår bedöma sin hälsa.
    Jag är själv bra på att bortse från hur jag mår, vilket är en fördel i hantering av min nuvarande situation (sjukpensionär med neurologiska besvär).
    Men situation kanske inte hade inträffat om jag agerat annorlunda i ett tidigare skede. Ju längre en sak får fortskrida desto enklare är det att se den men svårare att behandla och återhämtningen tar längre tid.

    Du har tänkt igenom det hela och det är bra.

    Kommentar av Per | maj 31, 2010 | Svara

    • Du har så rätt. Jag ska verkligen låta det ta sin tid och skynda långsamt. Mina skogspromenader får räcka just nu. Så småningom kommer jag nog att börja jogga lite, eller lufsa kanske är mer rätt ord. Men det kommer att dröja. Jag vill inte vara fumlig med fötterna så jag stupar över någon rot eller stressar upp mig.

      Jag är nog lite tjurig och känner inte efter hur jag mår i vanliga fall. Men nu vet jag lite vad jag ska vara mer vaksom mot. Att hosta i vecka efter vecka efter vecka utan att kolla upp det var t ex väääldigt dumt 😉

      Jag har gjort en grej när orken tog helt slut, det var en cykeltur som var ungefär dubbelt så lång mot vad jag orkade. Ha! ha! Jag orkade inte ens sitta på cykeln till sist, släpade den lite sakta. Så nu vet jag den gränsen gick då i alla fall 🙂 Men jag lärde mig lite av det, jag tar det mer försiktigt.

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

      • Du har i varje fall i varje fall inte börjat prata eller skriver baklänges.
        En del som jag träffar på har ansträngt sig så mycket.
        När jag blir för ansträngd.
        Hostar jag.
        Rör mig dåligt(förlorar koordniation).
        Förlorar synskärpa.
        Jag hackar /stakar mig när jag talar vilket kan vara påfrestande för stressade personer som lyssnar.
        Förlorar förmågan att inse/upptäcka ex att jag är för trött.

        Mycket har med hjärnan och styrsystemet att göra. En del saker kommer att räta ut sig per automatik. En del får man special träna.(Just när jag skriver detta är mitt system lite ansträngt, om något ser konstigt ut.)

        Kom gärna förbi vid tillfälle, det finns te och expresso.
        /Per

        Kommentar av Per | juni 1, 2010

      • He! he! Skriver jag baklänges? Fast det är mycket möjligt. Det har nog i så fall med koncentrationen att göra. Jag går ofta in och ändrar i det jag skriver, lägger till och tar bort. Jag har sett att jag ofta lägger in nya ord/text lite fel. Ibland missar jag att ta bort text som inte ska vara kvar.
        Det är just det här jag är lite orolig för, när det så småningom gäller att börja jobba. Det känns som jag hör sämre också, och det är en biverkning av en av cellgifterna. Dock inte taxolen som ger de flesta biverkningarna. När jag jobbar måste jag vara koncentrerad till 100% precis hela tiden, utom rasterna förstås. Men biverkningarna ska gå tillbaks, de flesta i alla fall. Det kan dock ta tid. De små nervskadorna i fingertoppar och under fötterna kan ta uppåt 8-9 månader innan de är så bra de kan bli. Doktorn sa att nerver växer långsamt och dåligt. Fast jag tycker nog att biverkningarna hinner börja klinga av ordentligt före nästa behandling. Intervallet har varit 3 veckor.
        Det är bara att vänta och se och hålla humöret uppe.
        Det är inte så svårt att vara glad nu när jag kan ligga ute och fota insekter i skogen mm. Vädret har varit helt enormt kanontrevligt. När tempen ligger på 15-18 dagtid och 7 på nätterna då trivas jag. Då kan jag ha fönstret öppen på natten och få riktigt svalt och skönt. Jag slipper mycket av värmevallningarna när det inte är för varmt inne (och ute) överhuvudtaget. Jag tror jag skulle trivas att bo på Island, där blir det sällan för varmt. Och blir det det så håller det inte i sig för länge.

        Var menar du jag skulle komma förbi? Jag har varit inne och kikat lite på sidan som länkas till ditt namn. Jag ska kolla lite till.

        Hälsningar!

        Kommentar av sonjac | juni 1, 2010

      • Syn att det inte går att redigera kommentarer. Jag skulle behöva det.

        byt ‘i varje fall i börjat’ mot ‘i varje fall inte börjat’
        Sonen tyckte att jag såg lite trött ut igår. Jag var för hjärntrött (dvs kroppen går upp för mycket i varv) för att orka vila.
        Igår öppnade kylskåps dörren när jag skulle värma mat i mikron. hmm såg inte riktigt rätt ut.

        Du borde kunna se min E-Post address som bloggägare.
        Om inte så finns det en Kontakt ruta på b50.se
        (Morgonens kodning, tog 1,5 h innan jag kom på att versaler och gemener är olika i xhtml. 🙂 )

        Kommentar av Per | juni 2, 2010

      • Ha! ha! Japp, nu har jag redigerat. Jag skulle också önska att det gick att redigera sina kommentarer. Åtminstone i 10 min eller så. Men det är ändå sant att jag skriver konstigt ibland för jag tappar väl koncentrationen och läser inte igenom vad jag egentligen skrivit. Tog fel på kylen och mikron… inte så långsökt ändå kan jag tycka. Man brukar ju ta något ur kylen för att stoppa in i mikron. Jag är fumlig med händerna och tappade en liten med tung glasvas från takhöjd, överskåp, rakt ner i en tom glasburk på diskbänken. Vasen höll men burken gick i massor av bitar 😀 Jag ser att du har det jobbigt, kroppen/hjärnan spelar dig spratt låter det som.

        Kommentar av sonjac | juni 2, 2010

  16. Så skönt att höra! 🙂 Gissar att den här sista behandligen blir lite lättare att ta sig igenom med den här vetskapen i ryggen…

    Kommentar av Fredrik | maj 31, 2010 | Svara

    • Mja… Janne tyckte att jag skulle passa på och njuta nu. Jag känner väl mer att jag är väldigt less på att bli stucken 😉
      Men det känns så skönt. Nu ska jag bara återhämta mig med lite mysiga skogspromenader, gärna med Janne och makrot som sällskap.

      Kommentar av sonjac | maj 31, 2010 | Svara

    • Inför den här här sista behandlingen tror jag Sonja är än mer stärkt. Dels i sin vetskap att hon redan klarat av en serie tuffa behandlingar av olika slag, dels i sin vetskap att hon redan är frisk.

      Om vi efter denna sista behandling ger Sonja lite tid att återhämta sig, och mig lite tid att inse situationen så kommer vi båda tillsammans att vara starkare än någonsin.

      Kommentar av Janne Arleklint | maj 31, 2010 | Svara

  17. JIIIPPPIIIEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!
    Jag är så glad så jag hoppar och dansar här :).
    Vilka underbara besked!

    Varmaste kramar
    Ulrica

    Kommentar av ulrica | juni 1, 2010 | Svara

  18. Vilket härligt besked. Med det i handen kan jag tala om att jag var orolig för dig tidigare, men jag har också hela tiden trott att din positiva inställning har spelat en viktig roll, att kroppen läker bättre om man verkligen vill bli bra. Håller tummarna för att alla efterkontroller också ska bli positiva, så att du till sist kan få sluta även med dem. Nu tycker jag att ni ska fira ordentligt, god mat och dryck eller något annat trevligt, och sen fortsätta med det vid varje positivt återbesök också!

    Kommentar av Anna | juni 1, 2010 | Svara

    • Ja det är härligt. Men även om det skulle komma ett återfall, eller flera, så är det här en väldigt långsam och sömnig cancerform jag haft. Man kan hålla den nedtryckt länge med cytostatikabehandlingar. Men det ska vi inte tänka på nu 😀
      Jag vet inte riktigt vad jag trott egentligen… första gången, efter titthålspoetarionen, då jag fick beskedet att det var elakartad cancer som var utspridd i hela buken frågade jag om det var helt kört. Den läkaren jag fick beskedet av, han som gjorde titthålsoperationen sa att det var inte kört. Det var ”hyffsade” odds att klara sig, sådär 75% Då var det ju bara att ställa in sig på att hamna där bland dom 75% och göra det bästa av situationen. Sen har nog varenda läkare jag pratat med under behandlingens gång lite förvånat påpekat att jag svarar väldigt bra på cellgiftsbehandlingen. Den stora operationen gick också väldigt bra, även om dom lämnade två ställen med cancer. Annars hade de varit tvungna att ta bort i princip alla mina tarmar. Nu sparade dom tarmarna och var rätt övertygade om att de följande cellgiftsomgångarna skulle döda alla cancerceller som var kvar, och det verkar ju som det gick som dom ville 😀

      Kommentar av sonjac | juni 1, 2010 | Svara

  19. Härligt!!!! Jag blir så glad!!

    Många kramar från Mullsjö!

    //M

    Kommentar av Malin H | juni 1, 2010 | Svara

  20. Vad skönt ändå att det verkar ha gett sig och att du kan blicka framåt. Kramar om er båda två…
    /P

    Kommentar av Per | juni 1, 2010 | Svara

  21. Idag påbörjade Sonja sitt segervarv genom att under 5 timmar tanka in sin sista dos med cellgifter. Det innebär att hon kommer gå ner i en trötthetsperiod som bottnar om 10-14 dagar för att sedan vara tillbaka på banan till midsommar.

    Därefter slipper hon gifterna och kommer successivt att må allt bättre och bättre i takt med att kroppen återhämtar sig efter åtta cellgiftsomgångar. Hur lång tid det tar återstå att se.

    Kommentar av Janne Arleklint | juni 1, 2010 | Svara

  22. Härligt Sonja!så roligt att höra att det bitit så bra på cancern. Hoppas du kan hitta ro nog att återhämta dig ordentligt efter det här så kommer nog koncentrationen tillbaka. Kramar!

    Kommentar av mariasbokliv | juni 1, 2010 | Svara

    • Jag hoppas det. Det är i alla fall väldigt skönt att gå ut i skogen med eller utan kamera.

      Kramisar!

      Kommentar av sonjac | juni 1, 2010 | Svara

  23. det är ju helt underbart!! En fantastiskt glädjande nyhet Sonja! Nu kan du och Janne blicka framåt

    kram
    Magnus

    Kommentar av vastkustenfoto | juni 2, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha Magnus, det känns väldigt bra nu.

      Kramisar tillbaks!

      Kommentar av sonjac | juni 2, 2010 | Svara

  24. *Tummar upp*

    Kommentar av elexidor | juni 2, 2010 | Svara

    • Tackar för det 😀

      Kommentar av sonjac | juni 3, 2010 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: