Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Skiktröntgen idag

Helt nytagen bild på ett av de största Corydorasynglen. Den är ca 15 mm totalt nu, och börjar bli väldigt söt, tycker jag 🙂

Idag var jag in till Karolinska igen, den här gången för skiktröntgen. En sådan har jag gjort en gång tidigare, inför titthålsoperationen.

Skiktröntgen tar längre tid på sjukhuset, men bra mycket kortare tid för själva fotandet som då är mycket bekvämare att göra.

Däremot ska man sitta i deras väntrum 1,5 timmar före själva rönten och dricka 1,5 liter vatten för att fylla hela tarmen med det. I vissa fall kan man få dricka kontrastvätska istället, då är det 1 liter vätska, vatten med lite, lite konstrat i. Det smakade tydligen bara rent vatten fick jag höra av en trevlig kvinna som satt och drack det. Jag fick bara vatten jag 😉 Man får gå på toaletten tills det är 15 min kvar, men fungerar det inte och man måste gå så är det ingen katastrof.

Jag satt och funderade på hur jag skulle hålla en lagom rytm i vattendrickandet och kom fram till 1/2 liter per 30 min= ca 1 dl var 5e minut på ett ungefär.

Exakt på rätt klockslag blev jag uppropad av en trevlig karl som visade in mig till ett av rummen med själva röntgenapparaten. Den består av en brits och en vit rund rätt tunn cirkel som är själva röntengrejen liksom;) Jag är lite osäker på om det var britsen eller cirkeln som rör sig, jag blundade de få minuter som maskinen var igång.

I alla fall, jag som skulle röntga bäcken/buk fick ta av BH, men ha en av deras tjusiga vita rockar som bara verkar finnas i storlek L. Byxorna fick jag dra ner till knäla men kunde ha trosor och långkallingar (kallt i´dag ;)) på, och strumporna förstås. Kängorna drog jag av utan att han sa om jag skulle det eller inte.

Sen satte han in en nål i min nya fina venport 😀 och kopplade till en slang som gick till en anordning där kontrastvätska skulle trycktas in i blodet.

Därefter tror jag dom testa att allt fungerade, sen fick jag kontrastvätska och det är en helt annan kontrastvätska än den man får vid magnetröntgen. Jag frågade om det, och det var så. När man får den här kontrastvätskan så blir man skönt varm i hela kroppen, men man får också en väldigt obehaglig känsla av att man ligger och pinkar på sig. Man gör inte det, jag lovar, men det känns precis som om man gör det. Extremt skum känsla 😉

Nu är man klar för fotandet, någonting rör sig, britsen eller ramen/cirkeln och då och då hör man en inspelad röst som säger: Ta ett andetag… håll andan………. andas. När man håller andan tas bilden/erna. Det här tar inte mer än några få minuter och dom får hundratals bilder. Men magnetröntgen är visst mycket mer detaljrik, jag frågade efteråt om skillnaden. Fast tar man bägge så är det ju någon skillnad som kan jämföras i alla fall.

När vi var klara och jag klätt på mig delvis gick jag iväg till hörnan bakom en glasskärm där operatörerna höll till. Jag frågade om jag kunde få se några bilder bara för att se hur jag såg ut, och visst fick jag det. Både helkropp, och från sidan och i form av tunna skivor. Som en skivad stek ungefär 😉

Ikväll är jag inte alls trött som igår, jag undrar om det inte kan ha varit den andra kontrastvätskan som orsakade tröttheten. Jag måste komma ihåg att fråga om det när jag träffar min läkare nästa onsdag.

Nu ska alla bilder framkallas, eller så, och i alla fall analyseras. Nästa måndag har alla mina inblandade läkare konferance om mig och bestämmer hur de/vi ska gå vidare. Det är nu det bestäms om jag är opererbar än eller inte, och kollas hur min cancer har påverkats av cellgifterna.

På onsdagen, nästa vecka, träffar jag min läkare som berättar vad de kom fram till på konferancen. Spännande 😀

För övrig lyckades sjukkassan faktiskt skicka mig pengar på rätt dag, jag har inte fått några som helst papper från dom sedan jag skickade in det nya pappret om sjukskrivning så jag var lite halvberedd på att dom inte skulle sätta in några pengar och antingen skylla på att papprena inte kommit fram eller att de tycker att jag ska börja jobba. Men det var ju skönt att jag får vara hemma med min cancer och mina morfintabletter mot smärta en månad till då rå 😉

Jag är sjukskriven till sista mars, få se hur långt jag kommit då. Jag kanske blir bukopererad i februari, efter det får jag inte lyfta mer än 1 kg på någon månad så att inte såret i buken brister och det blir bukbrock, som visst är rätt omöjligt att rätta till i efterskott.

Nu är jag ”ledig” i två dagar, men på fredag ska jag först ta blodprov på min husläkarklinik i Vallentuna och sen till Karolinska igen, på vattengympa på rehab på onkologen. Det ska bli så intressant att se vad ryggen säger om det 😉

Annonser

januari 26, 2010 - Posted by | sjuk

14 kommentarer »

  1. Skiktröntgad har jag inte blivit. Intressant. Var det inte jobbigt efteråt när du hade druckit så mycket, att hålla sig hela vägen hem 😛

    Försäkringskassan är inte lika roliga efter sex månader när de tycker att man ska lämna en fast anställning där arbetsgivaren dessutom vill ha tillbaka en och skickar blommor till jul och allt sånt och kommer med befängda ideer om vad man kan göra när det ju i verkligheten räcker att åka till stan och träffa läkaren och åka hem igen. Jag försöker ju åka in och göra några saker mellan varven också, något biobesök eller fika eller promenad, men att göra sånt varje dag skulle ju inte funka. Som tur är har jag även läkaren med mig, men försäkringskassan har liksom ingen koppling till verkligheten, det verkar ju alla som haft med dem att göra skrämmande ense om.

    Kommentar av Anna | januari 26, 2010 | Svara

    • Jo jag vet, jag har ju läst om dom konstiga människorna som jobbar där. Jag skulle skämmas och byta jobb om jag hade ett jobb som går ut på att förnedra sjuka människor.

      Kommentar av sonjac | januari 27, 2010 | Svara

  2. Håller på att bli dyslektiker på gamla dagar tror jag!
    Skitröntgen låter ju tråkigt som jag läste och inte fattade rätt förrän halva inlägget…

    Gott humör och fullt upp med akvarierna ser jag.

    Kort ögonblicksbild från jobbet:
    Karlsson berättade att ”fotoansvarig” frågat om han inte kunde tänka sig att byta ut sina bilder och det tänkte han göra.
    Jag sade till Karlsson att det här är ju vårat civila olydnads projekt varför han inte borde lyssna på arbetsledningen, skämtsamt. Nåja, han tänker hänga på ”stora väggen” i dagrummet.
    Det vore trevligt om du ville fortsätta att hänga något på ”din vägg”. Dina bilder har varit uppskattade utan tvekan.
    Jag tänkte hänga ngt nytt i fönsterhörnet snart.

    Mvh/Roffe

    Kommentar av Roffe | januari 26, 2010 | Svara

    • Japp, jag hade nog tänkt fortsätta byta ut min tavla lite då och då. Fast det blir lite mer sporadiskt just nu då 😉

      Jag tycker också det skulle vara kul om Karlsson bytte någon gång. Det är roligt att se lite olika från samma person och han fotar ju så väldigt mycket.

      Har du haft något vid fönstret? Var det efter jag blev sjuk då kanske?

      Skitröntgen var ju kul… fast det var nog mer MG-röntgen dan innan som var jobbigare än den idag 😉

      Kommentar av sonjac | januari 27, 2010 | Svara

      • Ähh, några racingbilder i IKEA ramar(opassande beskurna men what the heck). Racing ligger mig varmt om hjärtat om man så säger…

        Du har inte missat ngt bra på jobbet denna vinter iallafall.
        Många går på hörntänderna fysiskt och mentalt pga strul med förseningar typ varje dag. Timmesförseningar varje trafikdygn sedan mitten på december tär på resenärernas tålamod, mycket förståeligt.

        Satt i spärren i Järna idag i väntan på klartecken från BV att få ta mig till kraschat tågsätt från dagen innan. Ett av våra fordon hade rivit ledningen. Ungefär när jag dök upp hade man tänkt att tågen skulle börja trafikera och därför ställt in bussarna. BV drog över förstås och resenärerna fick vänta i minus 5-10C.
        Blev åsyna vittne till att resenärer, särskilt en, handgripligen gav sig på spärren/spärrvakten med våldsamma slag.
        Spärrvakten ifråga var väldigt trevlig och ”serviceminded” och stängde inte ens luckan utan försökte hela tiden tala till galningen. Till slut dröp han av och spärrvakten bekände: ”det här var det värsta jag varit med om”.
        Kl 0915 en torsdag.

        Min egen ”räddningsoperation” föll på hälleberget då jag jordade hela området när jag äntligen lyckades få upp den förmodat friska strömavtagaren.
        Klottrarna hade dessutom hunnit helmåla ena sidan och jag kunde se en del intressenter skutta omkring i snödrivorna innanför bullerplank och övriga avspärrningar.
        Blev till slut hämtad av ordinarie tåg till Järna. Efter det började dom riktiga problemen….

        Cecilia och hennes tågvärd som jag pinsamt nog glömt/inte hört namnet på gjorde heroiska insatser för att transportera ekipaget till Söd. Jag vet inte hur många ggr vi var ute och pulsade i midjehög snö utefter tågsättet.
        Vid infarten till Söd där vi stod gott och väl 1,5 timme skojade jag och tjejerna om att det här är nog som Robinson på slutet.
        Ca 1530 hade vi äntligen släpat in sk—n till söd.
        Jag vet att Cecilia övertalades att växla in skrotet in till den nya hallen(där man inte kan göra någon service) men jag tog rast först och åkte sedan hem.

        Nu sitter jag hemma och tar hand om mina ”skyttegravsfötter”.

        Jag hoppas att du inte misstycker att jag postar även misslyckade arbetsdagar;-) Det har ett terapeuptiskt syfte för mig.

        Du förstår säkert att jag inte på något vis försöker förringa dina svårigheter genom denna berättelse.
        Ska läsa dina inlägg uppåt och ha det bäst/Roffe

        Kommentar av Roffe | februari 11, 2010

      • Det är inga som helst problem att du öser ur dig här. Jag förstår att denna vinter är den värsta på många, många år när det gäller järnväg i Sthlmstrakten.
        Tydligen väldigt mycket nedrivna trådar både här och där, förutom alla växelfel mm.
        Jag kan tänka mig att det är enormt mycket dörrproblem pga dessa förbannat känsliga klämlister också i kombination med snö och is.
        Nej jag är inte alls avundsjuk på er stackare, även om jag hellre varit frisk, så är det inte helt fel att jag blev sjuk just denna vinter… får man säga så 🙂

        Men lite nyfiken är jag på hur mycket extra problem det varit med x60 jämfört med när det gick bara x1 och x10?

        Jag tänker väldigt mycket på er där ute i trafiken och hoppas förstås också på lite mer vårlikt väder snart.

        Kommentar av sonjac | februari 12, 2010

  3. Vilken fin bild du fick till där! Jag tycker den är jättesöt. 🙂
    Det är intressant att följa dina dagar och hur det går för dig, få förklaringar på grejer osv. Du har en positiv inställning och det är bra! Det märks på ditt inlägg att du inte var lika trött denna gången. Kram!

    Kommentar av Anna Henningsson | januari 27, 2010 | Svara

    • Tack Anna. Ja det är så lustigt det där med olika trötthet. Jag måste kolla, för egen nyfikenhets skull, om det kan ha berott på kontrastvätskan. Det kan ju vara bra att veta om jag någon gång ska göra en magnetröntgen till.

      Kanske skrev jag lite väl långt, jag vet av egen erfarenhet att för långa blogginlägg orkar man inte läsa. Men samtidigt vill jag att människor i samma situation ska kunna få en liten beskrivning av hur en behandling/röntgen mm går till ur patientens synvinkel.

      Det är ju lustig hur dagarna och veckorna bara rasar iväg. Jag tycker nog att det är ljusare lite längre på em nu. Härligt, det är inte så långt kvar nu innan man kan gå och krafsa lite i löven i någon blåsippsbacke för att kolla hur långt blåsipporna kommit 😀

      Kramar!

      Kommentar av sonjac | januari 27, 2010 | Svara

  4. Oh, den var fin, malen!
    Skönt att du har röntgenundersökningarna avklarade för denna gång.
    Och tur att försäkringskassan sköter sig. Jag har en jobbarkompis med en kronisk (benign) hjärntumör som jobbar heltid med ständig huvudvärk pga dem. Hon får ”rensa skallen” med 3-4 års mellanrum, tur att hon får sjukskrivning efter de operationenrna i alla fall!

    Sen är det en kille med tungrots cancer och strålnings-skador, som inte kan svälja och får äta via knapp på magen. Han ska arbetsträna 2 timmar/3 dagar i veckan. Han kan ju inte ens dricka vatten på jobbet och gissa om det kan vara varmt här nere? Ja, snälla Försäkringskassan igen.

    Kommentar av Ulla | januari 27, 2010 | Svara

    • Usch, det är hemskt att läsa och höra om hur dom missbrukar sin makt.
      Jag förstår precis hur varmt det är på ditt jobb.

      Kommentar av sonjac | januari 27, 2010 | Svara

  5. ”funderade på hur jag skulle hålla en lagom rytm i vattendrickandet och kom fram till 1/2 liter per 30 min…” wow, hon gör ju det här till en taktiksport tänkte jag.

    Det är något med ditt sätt att skriva som avdramatiserar det hela, samtidigt som man fortfarande förstår att det är en allvarlig sjukdom. Gillar hur du dyker ner på detaljer som du beskriver noggrant då och då, för att sen komma upp till ytan/helheten igen. Från början kikade jag in i din blogg mest för att kolla på foton och scrollade förbi texten men senaste tiden har jag läst minst lika mycket som jag har kikat på bilderna.

    Håller tummarna att allt går vägen med cellgifterna så att du kan opereras snart!

    /L

    ps) Corydorasynglet på bilden ”är väldigt mycket fisk” för att bara vara 15mm. Fit fotat 🙂

    Kommentar av Lisa | januari 28, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha. Jag vet att långa texter i bloggar är det inte många som orkar läsa. Det är därför jag försöker ha minst en bild per inlägg. Men jag vet att det är några som är i samma sits som jag och som har behållning av detaljer, så det är det som gör att jag då och då förklarar någon behandling/undersökning lite noggrannare.

      Taktiksport, ja kanske det ja 😉

      Ja ynglen är så söta med sina små känselspröt när de far fram utefter botten på jakt efter mat.

      Kommentar av sonjac | januari 29, 2010 | Svara

  6. Håller med om att den ser söt ut 🙂 Skönt att rtg gick bra och snabbt (tänker inte på förberedelsen då) jobbigt att dricka så mycket på kort tid. Hoppas det går bra imorgon och att vattengympan blir skön.

    Kram

    Kommentar av CD | januari 29, 2010 | Svara

    • Jag har inga problem att dricka vatten, 1,5 liter på 1,5 timme är inte så fort om man tänker efter. Jag hade en rolig bok med mig, den tredje i ”Damernas detektivbyråserien”.

      Kramar tillbaks!

      Kommentar av sonjac | januari 29, 2010 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: