Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Pappa mal

Corydoras duplicareus

Idag har jag inte sett ynglena alls. Dom borde börja visa sig i morgon. Det är snart dags för dom att börja äta.

Men en bild på pappa mal kan jag i alla fall bjuda på. Jag har lagt den externa blixten uppe på täckglaset och slavar den på kameran. En stor fördel, förutom att ljuset faller anyggare på själva fisken. Det är att man inte lyser upp allt bakom fisken så mycket som om man har blixten på kamerahuset.

Jag tog också några bilder på en av mina vackra rosa posthornssnäckor som går i samma akvarium.

Det är den här veckan som det börjar köra ihop sig lite. Jag börjar lite lätt med ett blodprov hos min husläkare idag (måndag). Sen blir det lite annat, jag tar en dag i taget.

Annonser

januari 11, 2010 - Posted by | akvaristik, sjuk

11 kommentarer »

  1. Lycka till med veckan. Man blir som i en annan dimension när man är vissen, att ha en sak per dag känns som att man har alldeles fullt i almanackan. Jag fick två läkartider på samma dag och blev alldeles ”Nej men det går ju inte, det hinner jag inte” och sen insåg jag att det gör jag visst det. Men det är väl det att det blir jobbigt att göra saker för att det gör ont och man vill bara hem igen. Hoppas att ditt onda har givit med sig i alla fall, så att du slipper den biten.

    Snäckan är kanonläcker, ser ut lite som om den är gjord i siden.

    Kommentar av Anna | januari 11, 2010 | Svara

    • Jamen visst är det så. Jag stirrar på anmanackan och tycker den är helt fullbokad den här veckan, och för mig är den det.
      Idag blodprov hos husläkaren, inget i morgon, ons. är det två blodproverer hos husläkaren och tors. operation när venporten ska in. Fredag är det läkarbesök inför tredje cellgiftsomgången som blir på måndagen efter… puh! 😉

      Jag har ont i ryggen men inte riktigt hela tiden eller lika intensivt som förut. Jag äter dock OxyContin fortfarande, men behöver inte ta extra speciellt ofta längre.

      Du har rätt om snäckan, jag får också en sidenkänsla då jag ser bilden. Dom är väldigt vackra, jag har inte några mängder av de rosa, men det dyker upp en och annan bland de vanliga bruna och blågrå då och då. Jag vet inte riktigt hur genetiken för nedärvda färganlag ser ut där, men gissar att det är ”som vanligt”. Dom saknar ju pigment, och sådant brukar vara recessivt. Jag fick två rosa för några år sedan, och dom han viss para sig med de bruna och blågrå. Så ibland ploppar de fram.

      Kommentar av sonjac | januari 11, 2010 | Svara

      • Det låter som maskanlag på katter. Jag som håller på med siameser vet ju att detta är recesivt, så två maskade får alltid maskat, men två solida (alltså någon annan ras som har fått siames inparat för länge sedan) kan då och då få en maskad katt och då börjar folk som inte vet riva sig i huvudet. Hästar med skimmelfärg däremot är dominant, så det krävs minst en skimmelförälder för att få en grå-vit häst. Jag tycker att färgnedärvning är hur spännande som helst. Nu har jag ju köpt en crememaskad kattunge och tanken är att om han parar sig med min Lalla så småningom, så finns den genetiska förutsättningen för att få röda honkatter (vilket är det genetiskt svåraste att få fram bland kattfärgerna).

        Kommentar av Anna | januari 13, 2010

  2. Första bilden gillar jag skarpt, mycket bra ljussättning där och det blir spännande med yngel 🙂 Alltid kul att få yngel.

    Sen vill jag passa på att ställa frågor om posthornsnäckor om det gör något: De växer väldigt fort i ett akvarium och om man vill begränsa antal så undrar jag om du har något bra tips? Eller om man vill att de ska växa ännu mer ska man mata dem mycket mer?

    Kommentar av msunphotography | januari 11, 2010 | Svara

    • Kul att du gillar ljussättningen. Jag tänkte lite på dig och ett par till som är nya att kika in här och frågat om akvariefoto då jag tog bilderna.

      Just posthornssnäckor är lätta att begränsa, tycker jag. Dom har ju en behändig storlek, så det går att locka ihop dom med mat och plocka ur lite om man tycker det är för mycket.
      Men… dyker det upp för mycket, och speciellt massvis med småttingar, då matar man lite väl mycket.
      När det gäller yngelkar vill man väl mata så mycket det går, och hålla vattenkvalitén med vattenbyten mm. Då fungerar snäckorna extra bra efterom de hjälper till att äta upp matrester, och ev döda yngel.

      Har man inte yngel att tänka på så kan man nog prova att minska lite på matningen.
      Om du vill locka ihop ett stort gäng snäckor för att flytta dom så lägg ner en bit förvälld squash över natten. På morgonen sitter massvis med snäckor på biten.

      När jag vill hjälpa posthornen att få/behålla skalen snygga så brukar jag mata med små pellets som är för sköldpaddor. Det är lite av en slump att jag provade det. Hittade en rätt liten burk och ville testa. Får dom några pellets då och då blir de kanonsnygga i skalet.

      Kommentar av sonjac | januari 11, 2010 | Svara

  3. Bilden på snäckan är fantastisk!

    Lycka till med blodprov och allt det andra!
    Vi tänker på dig!

    Kommentar av Åsa | januari 11, 2010 | Svara

    • Tack ska du ha Åsa. Blodprovet gick bra även om det var lite lätt kaos hos husläkaren. Dom hade haft datastopp 😦 Men då jag kom dit hade de börjat fungera igen.

      Kommentar av sonjac | januari 11, 2010 | Svara

  4. Bilden på posthornssnäckan har jag suttit och tittat på en lång stund nu för den är suggestivt vacker. Tackar så mycket för att du lade ut den!

    Kommentar av Staffan H | januari 12, 2010 | Svara

    • Tack Staffan 🙂

      Kommentar av sonjac | januari 13, 2010 | Svara

  5. Oh, jag gillar verkligen pansarmalar. De är de enda fiskar som liksom ”följer dig med blicken”. Visst kan de rikta blicken utan att vrida på sig?
    Posthornssnäckor har jag inga( men Hele har om jag skulle vilja ta hem nån), men är det malajsiska sandsnäckor, de där strutformade? DEM har jag massor av. I guppykaret,så de håller rent på botten. De i stora akvariet tror jag stora praktbotian har knaprat i sig, där finns de bara i filterkammaren ibland. Rackarns botian käkade upp mina räkor också, de som förökade sig och allt. Konstigt att de inte blev uppätna förrän efter några år, kanske att botiorna inte var intresserade förrän de, botiorna alltså, kom upp i en viss storlek eller så…

    Du har fullspäckad schema den här veckan. Man måste vara pigg för att vara sjuk… Men porten är suverän att ha, du slipper få ådrorna uppfrätna av cytostatikan. Kolla bara att de lägger den så att du kan bära fotoryggan/kameran utan att axelremmarna skaver på ”knappen”!

    Kommentar av Ulla | januari 12, 2010 | Svara

    • Jomenvisst kan pansarmalarna rikta ögonen, det ser helt knäppt ut om man inte sett det tidigare.

      Tack ska du ha för tipset att kolla var ryggsäcksremmarna går. Jag kommer nog inte att bära på någon tung fotorygga den här sommaren gissar jag. Det beror lite på när den stora operationen blir. Men då får jag inte lyfta över ett kilo på någon månad. Jag gissar att man ska vara lite försiktig en tid efter det också.
      Men jag går ju alltid med ryggsäck annars. Både på jobbet och privat. Jag skulle sabba ryggen helt om jag inte använder ryggsäck så mycket det går.

      Kommentar av sonjac | januari 13, 2010 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: