Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Ok, hemma igen

Orkar inte fixa till någon bild just nu 😀

Allt har gått väldigt bra tycker jag. När jag och Janne var in på min läkarundersökning och info inför cellgiftsbehandlingen i tisdags så berättade hon att första behandlingen var inplanerad till mån.

Men efter undersökningen där hon skulle göra en liten gynkoll och jag trodde jag höll på att kvävas i gynstolen när jag skulle ligga platt på rygg och luften i den fungerande lungan inte räckte tror jag det var där hon började fundera på att göra det så fort det bara gick.

Hon fixade in mig akut till untraljudet, där man sätter i dränage, och fixade en plats på avd P54. Janne var med hela vägen till jag låg nedbäddad i ett lyxigt enkelrum på en Tempurmadrass med fönsterutsikt över Karolinskas helikopterplatta och en elljusstake i fönstret. Supertrevligt 😀

Den här gången tömde dom lugan på 3 liter vätska… ruggigt. Tyvärr var det en personal som var lite… dåligt insatt… i hur fort man för tappa en lunga. Jag ville stoppa vid första 5 dl, som det varit tidigare. Men hon tyckte det rann så bra så det fick rinna ut 1 liter innan första pausen. Sen blev det uppehåll 30 min och så fortsätta tappa. Jag tror det blev sammanlagt 2 liter före natten, men då hade jag börjat hosta och rossla så in i he-e så jag förbjöd dom att öppna kranen under hela natten.

Jag hostade och rosslade bara mer och mer, harklade upp massvis med slem och vätska i flera timmar och spydde upp det två gånger. Usch! Men vid 04 på morgonen lugnade det ner sig och jag sov till 08. Sen tappade vi ut 1 liter till lugnt och sakta.

Innan det var riktigt klart fick jag åka ner till ultraljudet igen och fick in en slang i buken igen.

När jag kom upp på avd igen, liggande i min mysiga säng med Tempurmadrass (madrasserna är en donation och finns inte i alla sängar) rullad av en vaktmästare så var mitt enkelrum upptaget… gissa om jag blev förvånad. Sååå länge var jag ju inte borta.Det hade kommit i ett akutfall som måste ha enkelrum, så mig körde dom in på ett kombinerat kontor och undersökningsrum för dagundersökningar. Inte så dumt, fick fortfarande ligga ensam i rummet men hade ingen toalett där utan en bit ner i en korridor runt ett hörn.

Tyvärr rann det bara ut 2 liter vätska ur buken och jag var fortfarande enormt uppspänd. Jag har haft svårt att äta när allt liksom trycker på magsäck och tarmar. Framåt 08 på morgonen blev det flyttkarusell igen. Dom rangerade runt folk i sängar hit och dit som värsta järnvägsväxling av tågfordon 🙂 Till sist hade dom gjort om ett ”herrrum” till ”damrum” och jag fick plats i ”damrummet” som var en fyrbäddssal. Var gubbarna tog vägen vet jag inte.

Precis när vi var klara med omflyttningen kom min ansvarige läkare Hjerpe och min kontaktsköterska på Radiumhemmet (har en ny här) som heter Myriam.  Dom berättade att jag skulle få den första cellgiftsomgången redan dagen därpå för att försöka lätta mina besvär lite tidigare. Resen av behandlingstiderna ligger kvar, men det är helt ok.

Senare den dagen, ons, då kom både en sjukgymnast och pratade lite om den hjälp man kan få. Min rygg är helt paj just nu. Så det ska jag planera in så småningom.

Sen dök även dietisten upp och jag fick en massa matnyttiga råd om vad man kan tänka på för att få i sig tillräckligt med näring när aptiten är dålig, eller man helt enkelt inte får ner maten. Jag fick prova några näringsdrycker som var goda, så det ska jag fortsätta lite med. Det här är inte rätt tid att banta 😉

På torsdagen fick jag då cellgifterna, som Janne beskrivit väldigt bra i förra inlägget 😀 Jag mådde bra men på natten spydde jag två gånger. Men det var inga allvarliga spyor liksom. Jag mådde inte illa egentligen… konstig känsla.

Och idag har buken minskat radikalt i omfång och mjuknat. Det är helt otroligt, hur kan det ha gjort det på så kort tid? Jag är så tacksam och hoppas det håller i sig förstås. Jag kan ju tom få på mig mina största jeans. Det enda jag kunnat använda tidigare är ett par urfula joggingbyxor 😉

Att magen minskat lite gjorde att jag blev hungrig på riktigt så jag kunde äta en riktig frukost och sen en lunch på laxpudding med skirat smör och sallad. Smask!

Fast mellan frukost och lunch var jag ner två vån och fick en knöl på halsen punkterad… heter det inte. Men dom tog prov för att se vad det är i den. Det är en lymfkörtel som svullnat lite.

Sen… efter lunchen satt jag och babblade med min närmsta sänggranne, en underbar lite äldre kvinna som det visade sig ha gemensamma bekanta med mig. Vi bytte telefonnummer, hon är så trevlig så jag vill gärna veta hur det går för damen 😀

Nu är jag hemma, åkte taxi. Jag har fått ett sådant där sjukresekort som laddas av t ex min kontaktsjuksköterska. Då åker jag för 140 kr/resa 10 ggr, sen är det fritt. Jag tror det är vettigt, dels är jag så trött, och tröttare kommer jag att bli. Sen bör jag inte bli smittad med någon förkylning eller annat när immunförsvaret är nere på botten. Det är inte alla gånger det fungerar för Janne att skjutsa eller hämta, så det är bra med ett vettigt alternativ.

När jag kom hem fyllde jag fröautomaterna ute, matade alla firrar och vattnade blommorna samt åt lite.

Nu har jag ont i ryggen, ska ta en tablett och lägga mig en stund.

Ciao! 😀

Annonser

december 4, 2009 - Posted by | sjuk

37 kommentarer »

  1. Ah…vad härligt å ”se” dig…skönt att du har kommit igång nu med behandlingen i alla fall…hoppas du blir lite piggare nu…även om du säger att du kommer att bli tröttare så kanske du slipper de besvär du haft med vätskeansamlingar och sånt som gör att du orkar lite mer, kanske du kan komma ut en liten sväng o fota lite om inte annat kanske det går att göra några bilder på dina pippisar på uteplatsen …akvariebilder är inte heller så dumt…det är vackert att titta på!
    Förresten jag hade en hacke utanför här hos mig häromdagen…det var inte igår kan jag säga! Paff blev jag!
    Det var kul…hann bara ta en bild på den men den blev rätt hyfsad så den dög att lägga in på bloggen i alla fall…

    Ha det så gott!
    Steffe
    Ulla hälsar också och tänker på dig och önskar god bättring!

    Kommentar av Steffe | december 4, 2009 | Svara

    • Tack ska ni ha Steffe och Ulla. Jag tror absolut att jag kommer att må bättre, bli lite rörligare men också tröttare periodvis.
      Akvariebilder kommer det att dyka upp strax tror jag. Mina nya yngel verkar ha klarat sig bra, det lilla akvariet de går i är så bra inkört så det finns massvis med små pyttedjur bland växterna som ynglen kan äta av nu när de är lite större. Jag försökte räkna dom nyss, det är svårt förstås men kanske har några av de minsta inte klarat sig. Jag får se, det var i alla fall 19 som mest.
      Fröautomaterna har tyvärr varit tomma några dagar nu, jag har märkt att då brukar det ta några dagar innan steglitserna hittar tillbaks.

      Hälsningar Sonja!

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

  2. skönt att vara hemma o att det känns ok. kram!

    Kommentar av MariaH | december 4, 2009 | Svara

    • Tack ska du ha Maria!
      Kram tillbaks!

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

  3. För mig känns det jätteroligt att denna första behandling så snabbt börjat ge effekt. Min tanke är att vätskebildningen nu avtagit och att områdena med elaka celler nu börjat avta i storlek. Det känns imponerande att detta kunnat ske så snabbt, men de cytostatika som Sonja fått är ju nischade på att bekämpa just den typen av cancerceller som Sonja har. Nu är det bara att hoppas att denna inledande positiva effekt fortsätter ett tag till.

    Denna cellgiftskur kommer att vara 3 veckor och är bara den första av 3 stycken. Så egentligen är det inte förrän om 9-10 veckor som resultatet utvärderas.

    Det känns självklart kul att Sonja skriver detta inlägg och att hon är så positiv. Men att Sonja är en positiv tjej som har en väldig styrka har jag vetat länge. Det var därför jag en gång i tiden korpade åt mig henne 🙂

    Kommentar av Janne Arleklint | december 4, 2009 | Svara

    • Gulle dig, jag älskar dig 😀

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

  4. Jag kan inte annat än fortsätta hålla tummarna stenhårt för dig!

    Många kramar!

    Kommentar av Malin Hellesø | december 4, 2009 | Svara

    • Vi är många som önskar att vi kunde göra mycket mer, men all den omtanke ni visar Sonja betyder mycket mer än vad ni kan tro.

      Genom att ni visar att ni bryr er om Sonja, blir hon ännu starkare. Det bidrar definitivt till att denna process kommer att fungera bättre.

      Även jag vill tacka alla för de jättefina omtankar ni visar Sonja.

      Kommentar av Janne Arleklint | december 4, 2009 | Svara

    • Tack Malin, jag känner verkligen stödet och omtanken från dig och Terje. Det får mig att må ännu bättre.
      Kramar tillbaks!

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

  5. Fortsätter också att hålla tummarna! Skönt att de kommit igång så pass snabbt med behandlingen.

    // Thomas

    PS: Ängla hälsar 🙂

    Kommentar av Thomas | december 4, 2009 | Svara

    • Tack Thomas. Klappa om vackra Ängla från mig. Det var ett tag sedan jag såg henne 😀

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  6. […] Sonja är hemma efter cellgitsbehandling – positiv, men trött! 4 12 2009 Läs hennes eget inlägg i sin egen blogg! […]

    Pingback av Sonja är hemma efter cellgitsbehandling – positiv, men trött! « ARLEKLINT PHOTOGRAPHY | december 4, 2009 | Svara

  7. […] Sonja är hemma efter cellgiftsbehandling – positiv, men trött! 4 12 2009 Läs hennes eget inlägg i sin egen blogg! […]

    Pingback av Sonja är hemma efter cellgiftsbehandling – positiv, men trött! « ARLEKLINT PHOTOGRAPHY | december 4, 2009 | Svara

  8. Åh så härligt att det börjar gå tillbaka så snabbt! Helt underbart Sonja. Att må illa hör kanske till, iaf har jag förstått det på andra.
    Läste om omplaceringarna de gjorde, det lät lite förvirrande kul. Fram o tillbaka, in och ut … lite underhållande var det förstår jag.
    Nu önskar jag dej stor förbättring och en riktigt fin helg med fågelmatning, akvariestök och kramar.
    *kramar om* Iréne
    Ps. fick bannor av Robban idag …. jag la in på ”andra kameramärken” några bilder från min nya mobil …. ajabaja … det får man ju inte och det hade jag missat helt. Men nu är tråden borta *S*. Så får man inte göra bort sej …. huvva.
    Ha´ det!

    Kommentar av Iréne | december 4, 2009 | Svara

    • Jag vågar knappt tro att den här spänningen/stinnheten i buken släppt pga cellgifterna efter enbart ett dygn. Jag håller förstås tummarna att det består. Midjemåttet har krympt ca 8 cm, men då var det nästan 1 m som mest. Såg ju inte klokt ut på lilla mig som brukar ha en midja.

      Ha! ha! Ja den där sängommöbleringen var kul. Det låg ju patienter i alla sängar som intresserat följde med i utvecklingen.
      Överhuvudtaget är det skönt att fraktas runt på sjukhuset liggande nerbäddad i en säng med en trevlig vaktmästare som ser till att man levereras på rätt ”adress” när man ska på olika undersökningar.

      Ja du, visst är det lätt att missa det där med kameramärket en gång sådär. Inget att hänga upp sig på, bara göra som Robban säger 😀 Nikonforum är ju så otroligt trevligt med rent familjär och härlig stämning. Ett superforum 🙂

      Kramisar!

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

  9. Goa fina Sonja!

    Jag hittade hit via Ulricas hemsida, är tyvärr inte så hemma här i bloggvärlden och missar väl mycket förstår jag…

    Minns så väl när Janne fotat dig en gång ( Nån form av staty avbild om jag int eminns fel, du minns säkert bättre), det var första gången jag såg dig och jag såg en stark tjej redan då.

    Nu läser jag din blogg och blir alldeles rörd av din styrka, din positiva livsglädje, du är helt enkelt underbar!

    Varma styrkekramar till dig och detta kommer du gå ännu vackrare ur!

    Tammy

    Kommentar av Tammy | december 4, 2009 | Svara

    • Tack Tammy. Jag blir alldeles rörd av alla gulliga människors omtanke och hälsningar. Det muntrar verkligen upp mig 😀

      Kram tillbaks till dig!

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  10. Sonja, jag är glad att första behandlingen gått så bra! Jag tänker på dig och ska följa din blogg för att se hur det går för dig. Lycka till!
    Kramar, Anna

    Kommentar av Anna Henningsson (taiyo) | december 4, 2009 | Svara

    • Hejsan Anna! Tack ska du ha.
      Kram tillbaks.

      ps. Jag har ett 20-tal pytteyngel i ett akvarium. Sååå söta. Det är en art av blåögon, prickigt blåöga (Pseudomugil gertrudae). Det var ett foto på en sådan hona som precis skulle hugga en mygglarv som jag vann Zoopets första fototävling med. ds.

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  11. Sonja, så underbart att höra att du är hemma hos Janne och dina fiskar igen. Jag håller alla mina tummar för att allt går med lätthet framöver också.

    Tänk bara på att det är tillåtet att vara trött, orkeslös och ledsen även om man är stark!!

    Jag tänker på dig!
    Kramar i massor
    Ulrica

    Kommentar av ulrica | december 4, 2009 | Svara

    • Tack Ulrica. Ledsen är jag inte än, men trött och mer eller mindre ont i ryggen har jag. Men det som är så bra, och kanske lite missvisande, med nätet/bloggen är att jag sitter ju bara och skriver då jag orkar. Är jag för trött ligger jag och sover 😀
      Så det kan ju verka som om jag är lite piggare än jag är.

      Jag får se hur det egentligen känns när håret börjar trilla av om någon vecka. Jag tror jag är förberedd på det, men visst kommer jag att vara lite ledsen över det även om det växer ut igen. Det några år att få den längd på det jag vill ha och att det fortfarande är helt uppifrån och ner till topparna.
      Och så är det ju inte bara det håret utan allt hår, fransar och bryn också. Som tur är målar jag mig i princip aldrig och då ser det kanske inte så skumt ut när man inte har ögonfransar.
      Ja, ja om ett tag så vet jag.

      Kramar tillbaks till dig Ulrica!

      Kommentar av sonjac | december 4, 2009 | Svara

      • Sonja, ditt långa hår idag är snyggt. Jag gillar även färgen.
        Det jag gillar mest är dock dig! Du kommer vara samma sköna Sonja oavsett hur du ser ut på huvudet.

        Jag tror vi skall göra några tuffa bilder på dig när hjässan är kal… Om inte annat som minne…

        Kommentar av Janne Arleklint | december 5, 2009

  12. Vad skönt för dig att vara hemma. Både fåglar och firrar är säkert också glada. Jag hoppas att du vet att man kan köpa själva bäddmadrassen som tempur och att det inte är tokdyrt. Till min 120-säng kostade den 7000 ungefär och jag har haft den i två år nu utan att den verkar använd alls. Det är toppen när ryggen knasar och jag tycker att du ska satsa på en sån direkt!

    Kommentar av Anna | december 5, 2009 | Svara

    • Jag vet det Anna, det var precis en sådan bäddmadrass de lagt ovanpå den vanliga madrassen i sjukhussängen. Jag har läst, och hört, om just det med enbart byte av bäddmadrass tidigare. Kanske det var du som berättade det förut tom.

      Du jag har nog precis samma värktabletter som du nu, OxyContin 10 och OxyNorm 10. Det känns betydligt stabilare än den svaga OxyNorm jag hade först.

      Kramisar!

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  13. Skönt att höra att de börjat med behandlingen, jag håller tummarna för att allt ska gå bra. Skönt också att se att du är hemma igen. Tänker på er båda två.
    /P

    Kommentar av Per | december 5, 2009 | Svara

  14. Ja det är verkligen skönt att vakna hemma. Även om det är mysigt att bli ompysslad på sjukhuset med mat på sängen mm så blir det lite långradigt.

    Hälsningar!

    Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  15. Välkommen hem igen. Skönt att de kör igång behandlingen så snabbt, att vänta är inget vidare. Imponeras, som många andra, återigen av din positiva inställning. Tummarna fortsätter med sitt jobb.

    Kommentar av Fredrik | december 5, 2009 | Svara

    • Ha! ha! Tack ska du ha, men hur sjutton jobbar du utan dina tummar egentligen Fredrik 😉

      Kram!

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

      • Jag ska vara ärlig. En del av tiden håller jag tummarna på ett mer mentalt plan. En del av tiden 😉

        Kommentar av Fredrik | december 5, 2009

  16. Sonja du vet att du finns i mina tankar…..önskar jag kunde göra mer….

    Kram!

    Magnus

    Kommentar av Magnus | december 5, 2009 | Svara

    • Du Magnus, du fick mig på så bra humör med ditt roliga mail igår. Det räcker väldigt, väldigt långt 😀

      Kram tillbaks!

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  17. …mållös…..!
    Din beskrivning ovan sätter ens egna liv och tillvaro i helt nya perspektiv!!!! Brutalt impad av din fighting-spirit med all sin positiva syn på denna icke avundsvärda situation!

    Jag kommer personligen, i rollen som Den Onde, att skaka om hela Vintergatan om inte de Högre Makterna väljer att ge dig högsta poäng/vinst i detta ”slag”!!!

    Se till å fixa det här nu. Det är sådana som dig världen behöver…

    Fridens
    Oscar

    Kommentar av Oscar | december 5, 2009 | Svara

    • Oscar, det bor en poet inne i dig 😀

      Kommentar av sonjac | december 5, 2009 | Svara

  18. ”Framåt 08 på morgonen blev det flyttkarusell igen. Dom rangerade runt folk i sängar hit och dit som värsta järnvägsväxling av tågfordon”

    Man kan ju undra över hur deras ”samlade uppgifter” ser ut? Multa patienten på sal 48 med ankommande två patienter och ställ av + koppla till värmepost i sal 46? Och vad gör dom när frånkopplingen i VH har misslyckats igen? 😛

    Kul att höra att behandlingen går framåt! Jag fortsätter att hålla tummarna för dig!

    /Joakim

    Kommentar av Joakim | december 5, 2009 | Svara

    • Ha! ha! Ja du, jag ska skriva ett inlägg om ett ”växlingsmissöde” med min säng när jag orkar. Är trött och mår illa nu på morgonen.
      Men dom har ju små tillfälliga uppställningsspår på t ex kontor märkte jag 😉

      Kommentar av sonjac | december 6, 2009 | Svara

  19. Idag har jag försökt läsa på om cytostatika, alltså cellgifter, men jag använder ordet cytostatika eftersom cellgifter låter så fult.

    Sonja har fått två typer av cytostatika. Paraplatin, som är det viktiga och Paxene, som komplement. Dessa två angriper cellerna på två olika sätt.

    All cytostatika angriper celler som delar sig snabbt. Det gäller cancerceller, men även andra celler i kroppen. Därav kan cytostatika ge biverkningar såsom håravfall, minskat immunförsvar, försämrade blodvärden, påverkan på slemhinnor m.m.

    Alla celler har en funktion som innebär att dom efter en celldelning kontrollerar att DNA i de nya cellerna blivit rätt. Om det inte blivit det dör dom.

    Paraplatin är ett cytostatika där det aktiva ämnet är Karboplatin. Det ämnet förstör DNA i cancercellerna. När cancercellen delar sig upptäcker den då att den nya cellen har blivit skapad med ett felaktigt DNA och går in i den naturliga process där den tar självmord. ”Programmerad celldöd”

    Paxene tillhör en grupp av cytostatika som kallas Taxaner. Taxaner påverkar cellskelettet i cancercellerna på ett sådant sätt att cellen inte kan delas.

    Sonja har nu alltså ett dubbelskydd. Man hindrar celler som befinner sig i en viss fas i sin livscykel att dela sig, samtidigt som man tvingar celler i andra faser, som lyckas dela sig, att ta självmord.

    Se detta som ett populärvetenskapligt försök från en nyfiken lekman att förklara något han inte kan 😉

    Kommentar av Janne Arleklint | december 5, 2009 | Svara

    • Jättebra älskling.

      Kommentar av sonjac | december 6, 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: