Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Lilla musen Roquefort

Iréne berättade en underbart ljuvlig historia om en sömntablettsknaprande skogsmus som somnade bakom hennes micro. Den lilla historien finns långt ner bland kommentarerna till mitt förra blogginlägg, den med steglitserna.

Den här historien får mig att tänka på lilla musen Roquefort som jag hade nöjet att lära känna och bo tillsammans med en alltför kort tid.

Roquefort skulle bli ormmat men ormen var mätt och jag räddade den lilla gråa musen. Hon var bara ett par cm lång, vägde 2 gr och hade inte öppnat ögonen än. Vad matar man en sådan liten krake med då? Hon var väldigt uttorkad så jag blandade ihop lite på måfå grädde och florsocker, har jag för mig. Det här var säkert 15 år sedan så jag minns inte riktigt.

Jag tog musen i handen och lite mat på en tops framför hennes nos och hon började slicka. Hon fick bo i en liten, liten plastbox i en varm blomhylla och jag matade henne hela tiden, ofta, ofta.

Hon växte lite och öppnade ögonen, såg på mig och trodde hon var en människa… eller så trodde hon att jag var en jättemus. Kort sagt så blev hon präglad på mig. Jag matade med lite olika saker, välling, grädde mm. När hon kunde äta lite fast mat blötte jag havregryn i välling och hon började äta det. Snart fanns ingen hejd på vad hon fick smaka på, och som hon växte.

När lilla Roquefort var fullvuxen vägde hon 18 gram, inte mycket men tillräckligt för en liten mus. Hon bodde i en liten musbur på diskbänken. Efter en tid kom jag ju på att hon behövde inte sitta inlåst alls. Buren stod öppen och hon klättrade galant nerför en handduk som hände i en hörna. När hon ville äta eller sova klättrade hon lika galant uppför handduken igen och skuttade in i buren.

När jag kom hem från jobbet kom hon alltid springande ut i hallen och mötte mig, klättrade snabbt uppför kläderna och hoppade över i min hand. Sen ville hon ha godis som en bullbit eller liknande.

Första gången brorsan träffade Roquefort skulle han fika lite. Medan jag höll på med kaffet skulle brorsan lägga sig på soffan en stund. Kolla så du inte klämmer Roquefort bara, ropade jag efter honom. Efter en kort stund ropade han tillbaks: Är hon liten och grå? Jodå, när brorsan lyfte på en kudde i soffan låg ju Roquefort där under och sov, vaknade till och plirade yrvaket upp på honom med sömniga ögon 😀

Vid ett annat tillfälle låg jag själv i soffan och läste. Efter en stund kom jag på att ett underligt svagt ljud hördes lite då och då. Det var som om tunt papper revs i remsor. Jag gick och tittade efter i det rummet ljudet hördes ifrån. Snart fick jag se Roquefort komma kilande utefter golvet med en tunn pappersbit i munnen. Hon skuttade in under en väggfast garderob där det tydligen fanns ett litet hål mot en sockel. Jag böjde mig ner och ropade på henne och hon kikade fram med en förvånad min. När jag kollade vad hon egentligen rev sönder hittade jag en rulle med sådant där tunt papper men ritar av mönster på då man syr kläder. Jag sydde lite kläder på den tiden. Rullen saknade en hel del papper nertill. Roquefort höll på att bygga ett eget litet extrabo under garderoben.

Men lilla Roquefort blev inte mer en ca ett år gammal. Hon blev lite stelare och ovigare, sov mer och busade inte så mycket. En dag när jag kom hem från jobbet låg hon i buren och var väldigt, väldigt trött. Jag tog upp henne i handen och klappade henne och pratade med henne lite. Hon kurade ihop sig i min hand och dog där. Jag tror hon väntade på att jag skulle komma hem innan hon släppte taget om livet.

Jag glömmer aldrig Roquefort.

 

Annonser

november 5, 2009 - Posted by | däggdjur, sagor

11 kommentarer »

  1. Roquefort … ljuvligt namn på en liten skogsmus som inte blev så gammal men tänk sådan fantastiskt historia den har att berätta på andra sidan … !!! Guldstjärna till dej Sonja! Underbart med en människa som bär godhet mot djuren med sej, älskar sådana människor!!
    Mitt ex hade ett flertal undulater när han var liten kille. Farfar var INTE förtjust men så länge undulaterna höll sej i pojkarnas rum så fick det vara ok tyckte han. Nu tyckte farmor att det var ju så synd om mamma o pappa undulat och tre barn ”bara” hade ett rum att flyga i så hon lät dem vara fritt i hela huset så länge som inte farfar var hemma. Hon städade noggrant efter dem varje dag. Ingen visste om att de fick vara lyckliga pippisar. Till en dag ….
    På den tiden fanns det inte persienner vet du, det var gardiner man drog ner för fönstren, av en sorts papp.
    Farfar var den som skött om fönster, dörrar och rullgardinerna. Hrm …. han drog i ett snöre och ner kom hela gardinen plus mängder av små papperstussar. För varje gardin han kom till så flög det ner fler små tussar och en och annan gardin ….. avslöjad? …. sedan var det pojkarnas rum som gällde i fortsättningen. Vill bara tala om att de aldrig hade en hel gardin liksom … men så flygskickliga undulater det var, och så LYCKLIGA!!

    *kram* igen

    Kommentar av Iréne | november 5, 2009 | Svara

    • Roquefort var ingen skogsmus, inte för det spelar någon roll. Hon var från sådan där stam av möss som också säljs i djurbutiker som både husdjur och ormföda. Lite motbjudande tycker jag. En bekant med ormar födde upp möss till sina ormar och spindlar, det var därifrån hon kom.

      Ha! ha! Underbar undulathistoria. Dom ska visst älska att äta tapeter och gipsskivor har jag hört från säker källa 😉

      Kommentar av sonjac | november 5, 2009 | Svara

  2. Åh en sån underbar liten historia…det där skulle ju passa i en barnbok ju med bilder till var en tanke jag fick!
    Å vilket härligt namn! 🙂
    Här kommer det ner något skit som vanligt höll jag på att säga…mörkt grått o trist men denna lilla söta historia gav mig dagens leende även fast slutet var lite sorgligt!

    Kommentar av Steffe | november 5, 2009 | Svara

    • Här kommer också snö lite då och då, och fåglarna har tömt en av fågelmatarna som jag fyllde på sent i går kväll. Jag måste fylla på igen 😀

      Kommentar av sonjac | november 5, 2009 | Svara

  3. Vilken söt historia! Möss är vansinnigt söta i största allmänhet. Vi hade en mus som flyttade in i våran tvättstuga för några veckor sedan. Vi ville inte riktigt ha den där så vi gillrade en lite fälla åt den (döda den var det inte tal om). Vi satte upp en hyfsat hög hink (de är rätt duktiga på att hoppa) där vi balanserade som en liten spång ut över hinken, och där ute fanns det något att äta. Och det blev napp första natten. När jag kollade på morgonen så satt den en liten söt grej där. Den placerades i en liten sån där matlåda från IKEA (med lufthål i) och så fick den åka med en bit på väg till jobbet. Där stannade jag och släppte ut den vid en energiskog. Jösses vad den skuttade iväg när jag släppte den 🙂

    Kommentar av Fredrik | november 5, 2009 | Svara

    • Underbar historia Fredrik, sådant gillar jag 😀

      Kommentar av sonjac | november 5, 2009 | Svara

  4. Hej Sonja!
    Väldigt fin och rörande liten historia det här om Roquefort!
    Relationer till djur kan ibland vara väldigt fina. Jag måste bara berätta om min sambos och mina två katter som är väldigt roliga. Skulle kunna skriva massor om dem då de alltid hittar på något hyss. De är kapabla till att öppna lådor, svara i telefonen, gör gångar under täckena och mattorna, vicka på TV:n, krypa in under badkaret, hoppar in i kylen/frysen om de får tillfälle. Men det kanske mest roliga är att den lilla katten (ca ett halvår yngre en den största och äldsta) gärna trär på sig (över huvudet) en liten kub i teddytyg. Kuben är egentligen en så kallad kreativ leksak som man katter kan ”tassa” fram bollar ur. Inte minsta katten inte, nej hon vet precis hur hon ska göra för att dra den över sitt huvud och även få av sig den. Till det hela hör också att hon får en personlighetsförändring med denna kub på skallen. Hon anfaller våra ben\händer, anfaller den andra äldre katten (trots att han är kungen där hemma och bestämmer), försöker rymma ut ur lägenheten och gör även anfall mot div. andra saker. Så att ha husdjur är roligt! =)

    Kommentar av Mårten Lundgren | november 5, 2009 | Svara

    • Nämen det var som sjutton. Teddykuben är kattens stålmansdräkt 😀
      Jag älskar katter också, dom är så personliga. Om jag går ute och inte har idiotbråttom och möter en katt måste jag försöka locka fram den och kela lite. Sen säger jag ”God jakt” och ”Hej då, missen” och fortsätter åt mitt håll.

      Kommentar av sonjac | november 5, 2009 | Svara

  5. Hej Sonja,

    Hoppas allt är bra med dig och att dina tjänster fungerar som de ska. Jag har fortfarande kvar Sims 2 bilden med Com Hem mönstret som du la upp på bloggen 

    Jag vet inte om du sett vår hyllningsfilm till Internet med Judit och Judit? Om du missat den kan du se den här: http://www.youtube.com/watch?v=BTaHL6IeukI

    Fanns inte din favorit med? Kom med ett bättre förslag!
    Du har säkert en massa andra exempel. Du kanske kommer ihåg ett YouTube-klipp som du och dina vänner gapskrattade åt eller så har du gjort ett eget naturklipp? Ta med det som ditt bidrag i vår tävling.
    De 40 blogginlägg som får flest röster på http://www.comhem.se/internetfenomen får ett års fritt Bredband XXL 100 (50-100 Mbit/s, värde 5478:- läs mer på comhem.se om tävlingsregler och villkor).
    Du har alltså möjlighet att vinna gratis bredband i ett år och driva trafik till bloggen .
    Glöm inte att dela med dig av ditt bidrag på till exempel Facebook eller Twitter, så har du större chans att vinna. De 40 bidrag med flest upptummar vinner!

    Mvh

    Samuel Garlöv
    Redaktör Sociala Medier
    Com Hem

    Kommentar av Samuel Garlöv | november 6, 2009 | Svara

  6. Jag blir alldeles rörd. Helt fantastiskt fin story från verkligheten. Så vackert och så fint minne. Tänk så mycket en liten mus kan göra för en människa.

    Kramar!!
    (lite tårögd efter den här berättelsen)

    Kommentar av Malin Hellesø | november 6, 2009 | Svara

    • Tack Malin! Jag blir också lite leende tårögd då jag tänker på Roquefort.

      Kramisar!

      Kommentar av sonjac | november 6, 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: