Sonja C's Weblog

Just another WordPress.com weblog

Bara lite tågsnack

——–Karlberg norrut genom regnig frontruta

Idag har jag jobbat ett riktigt långt pass. Började 07.45 och slutade 17.40. Men mitt i fick jag en lång rast, jag skulle löst av en tompendel från Hagalund och kört den till verkstaden i Älvsjö. Det blev inställt så då hann jag ta mig till Crimson i stället och hämta bilderna.

Fick förresten höra att det varit en påkörning natten efter jag var jour sist, i Helenelund. Jag vet inte hur det gått till men det är en del folk som är på spåren och springer där för att slippa gå genom spärren. Jag har ännu inte kört ihjäl någon människa ”ta-i-trä” men mosat två taxibilar, massvis med stackars djur och fåglar av olika slag och med tåget knuffat till en full kille som satt på spåret och sov… idiot. Han hade tur som överlevde.

Efter jag slutat hade jag bestämt att jag skulle träffa en kompis som kör på SJ. Hon skulle bara vända ett x2000-tåg uppe vid Karlberg så kunde vi ses efter det. Inte sjutton fungerade det… tåget alltså. Det pajade uppe vid Karlberg. Jag vet inte hur det gick sen, jag åkte hem i stället 😉

Bilden ovan tog jag vid just Karlberg en regnig natt. Det var banarbeten mellan karlberg-Centralen och jag vände min pendel i karlberg. Det blev lite tid över för fotografering. Provade lite olika, här i sepialäge och genom den regniga frontrutan i riktning mot Solna. Jag brukar sällan ta med kameran då jag jobbar. Det är så mycket som ska släpas med ändå.

Nej slut på jobbtramset, fiskarna är matade och jag ska sova strax. Upp 5.30 i morgon… usch… gillar inte tidiga mornar. Fick jag välja tider helt fritt utan hänsyn till någonting annat så gick jag och lade mig vid 01-02 och klev upp 09.

augusti 19, 2008 - Posted by | järnväg

7 kommentarer »

  1. Inte visste jag att man fick ”mosa” taxibilar med tåget. Skämt åsido, kan inte vara kul att köra natt med alla ”idioter” som man måste passa sig för. Hjälper inte hur mycket man hägnar in spåren, folk måste ändå ut på dem av olika anledningar.

    Kommentar av Guy Palm | augusti 20, 2008 | Svara

  2. Men usch usch.. händer det ofta alltså att folk springer på spåren? Det måste vara fruktansvärt att köra på någon även om det självklart är en tragisk olycka.

    Jag tänkte på taxibilarna som du mosat, har dom också stått på spåret? Varför gör dom det då kan man ju undra?!

    Stor KRAM

    Kommentar av ulrica | augusti 20, 2008 | Svara

  3. Det är många som fått sjukskriva sig pga att dom inte kunnat bromsa för självmordsmänniskor. Det måste vara det mest jävliga man kan bli utsatt för, just att man inte kan göra nåt heller… sen finns det människor som springer på spåren på fyllan, för några år sen hände en sån olycka nånstans i Kilafors, en kille som var onykter som gick på spåret… han klarade sig inte.

    Man måste nog ha starkt psyke om man ska klara sånt.

    Spännande bild, gillar den mycket!

    Ha en fin dag och hälsa Janne!

    //M

    Kommentar av Malin | augusti 20, 2008 | Svara

  4. Jag vet inte om det är ett starkt psyke man får, det känns mer som man blir förstenad inuti på något sätt. Det blir ”vi” och ”dom” liksom och man tänker att ”dom” får skylla sig själva. Egentligen är det ju hemskt att bli sådan, man tappar en stor del av sin empati tror jag… eller varför skriver jag ”man” när jag menar ”jag”. Det är givetvis olika för alla, en del orkar inte mer efter en olycka eller ett tillbud, andra skakar bara av sig det och kapslar in det hur mycket de än råkar ut.
    Taxibilarna var på spåret för att första körde mot blinkande och ringande ljus- och ljudsignaler i en skymd kurva, han bara körde ut, det enda han sade efteråt var ett chockat: Jag hade bråttom till en körning.
    Andra kom på en liten, liten sk-tväg som leder till några gårdar med en stoppliktskylt som han inte respekterade, också skymd sikt, skyllde faktiskt också på: Bråttom till en körning.
    Bägge vägarna är numera ombyggda med vägbommar.

    Det är obehöriga på spåret varje dag, men oftast ser man dom på långt håll då de tar en genväg. Nedrivna staket rapporteras, lagas, och klipps upp igen osv. osv. i en evighetsspiral.

    Jag har klarat mig i 24 år nu från allvarlig olycka, taxismällarna så klarade sig chaffisarna mer eller mindre oskadda medan bilarna blev rätt intryckta. Det går nog aldrig att säga hur jag skulle reagera om det värsta skulle hända, men vi pratar ju om det kolleger emellan och det vi alla tänker är väl att ska det hända en olycka, låt det inte vara en ren olycka med barn inblandade. Jag tror det skulle vara det allra värsta.

    Det är inte så att man tänker på det här hela tiden, men när det varit lite halvnära så sitter man ju och funderar ett tag igen. Folk fattar inte hur snabbt och tyst ett tåg egentligen kan dyka upp, och att bromssträckorna är enorma utan möjlighet att veja.

    Nej nu stuvar jag in det här längst in i ett litet mörkt hörn inne i mig igen och pysslar med mina akvarier och fotar mina färgrika insekter och levande fåglar som någon form av terapi kanske 😉

    Kommentar av sonjac | augusti 20, 2008 | Svara

  5. Jag som trodde det var ett monotont arbeta att köra tåg….det är ju rena actionfilmen ju! Synd om djuren dock…men det är ju svårt att säga till dem att inte gå där!

    Kommentar av Johnny Buchwald | augusti 21, 2008 | Svara

  6. Aa! Glömde ju säga att jag gillade bilden också…bra jobbat!

    Kommentar av Johnny Buchwald | augusti 21, 2008 | Svara

  7. Ja jag vet inte. Det finns givetvis folk som går utbildningen och börjar köra men som av olika anledningar slutar rätt fort. Fast jag tror det är färre i tågbranschen, man tar ju en funderare på om man gillar att jobba obekväm arbetstid innan. Man måste nog vara lite knäpp från början 😉

    Man kan ju tro att det är monotont och tråkigt, men jag upplever det inte så. När allt fungerar är det mer meditativt, jag tittar på naturen på himlen mm men har alltid koll på obehöriga i spåret. När det strular finns ingen tid att fundera.
    Det är lite som att titta på en film faktiskt.

    Köra över djur är inte kul. Dom är alltid oskyldiga, dom har ju sina stråk som fanns långt innan järnvägarna byggdes.

    Det bästa är nog dels att jag alltid är ute och ser vad det är för väder, fast jag är skyddad i min förarhytt, alla roliga kolleger som har så olika intressen samt att vara ledig när inte alla andra är. T ex idag 😉

    Kommentar av sonjac | augusti 21, 2008 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: