Lilla musen Roquefort

Iréne berättade en underbart ljuvlig historia om en sömntablettsknaprande skogsmus som somnade bakom hennes micro. Den lilla historien finns långt ner bland kommentarerna till mitt förra blogginlägg, den med steglitserna.

Den här historien får mig att tänka på lilla musen Roquefort som jag hade nöjet att lära känna och bo tillsammans med en alltför kort tid.

Roquefort skulle bli ormmat men ormen var mätt och jag räddade den lilla gråa musen. Hon var bara ett par cm lång, vägde 2 gr och hade inte öppnat ögonen än. Vad matar man en sådan liten krake med då? Hon var väldigt uttorkad så jag blandade ihop lite på måfå grädde och florsocker, har jag för mig. Det här var säkert 15 år sedan så jag minns inte riktigt.

Jag tog musen i handen och lite mat på en tops framför hennes nos och hon började slicka. Hon fick bo i en liten, liten plastbox i en varm blomhylla och jag matade henne hela tiden, ofta, ofta.

Hon växte lite och öppnade ögonen, såg på mig och trodde hon var en människa… eller så trodde hon att jag var en jättemus. Kort sagt så blev hon präglad på mig. Jag matade med lite olika saker, välling, grädde mm. När hon kunde äta lite fast mat blötte jag havregryn i välling och hon började äta det. Snart fanns ingen hejd på vad hon fick smaka på, och som hon växte.

När lilla Roquefort var fullvuxen vägde hon 18 gram, inte mycket men tillräckligt för en liten mus. Hon bodde i en liten musbur på diskbänken. Efter en tid kom jag ju på att hon behövde inte sitta inlåst alls. Buren stod öppen och hon klättrade galant nerför en handduk som hände i en hörna. När hon ville äta eller sova klättrade hon lika galant uppför handduken igen och skuttade in i buren.

När jag kom hem från jobbet kom hon alltid springande ut i hallen och mötte mig, klättrade snabbt uppför kläderna och hoppade över i min hand. Sen ville hon ha godis som en bullbit eller liknande.

Första gången brorsan träffade Roquefort skulle han fika lite. Medan jag höll på med kaffet skulle brorsan lägga sig på soffan en stund. Kolla så du inte klämmer Roquefort bara, ropade jag efter honom. Efter en kort stund ropade han tillbaks: Är hon liten och grå? Jodå, när brorsan lyfte på en kudde i soffan låg ju Roquefort där under och sov, vaknade till och plirade yrvaket upp på honom med sömniga ögon

Vid ett annat tillfälle låg jag själv i soffan och läste. Efter en stund kom jag på att ett underligt svagt ljud hördes lite då och då. Det var som om tunt papper revs i remsor. Jag gick och tittade efter i det rummet ljudet hördes ifrån. Snart fick jag se Roquefort komma kilande utefter golvet med en tunn pappersbit i munnen. Hon skuttade in under en väggfast garderob där det tydligen fanns ett litet hål mot en sockel. Jag böjde mig ner och ropade på henne och hon kikade fram med en förvånad min. När jag kollade vad hon egentligen rev sönder hittade jag en rulle med sådant där tunt papper men ritar av mönster på då man syr kläder. Jag sydde lite kläder på den tiden. Rullen saknade en hel del papper nertill. Roquefort höll på att bygga ett eget litet extrabo under garderoben.

Men lilla Roquefort blev inte mer en ca ett år gammal. Hon blev lite stelare och ovigare, sov mer och busade inte så mycket. En dag när jag kom hem från jobbet låg hon i buren och var väldigt, väldigt trött. Jag tog upp henne i handen och klappade henne och pratade med henne lite. Hon kurade ihop sig i min hand och dog där. Jag tror hon väntade på att jag skulle komma hem innan hon släppte taget om livet.

Jag glömmer aldrig Roquefort.

 

Bengalkatter

Simba

Idag har det varit lika fantastiskt väder som igår. Helt underbart. Janne drog iväg och skulle hålla Nikonkurs på Folkuniversitet och jag släpade fram cykel igen. Jag tog samma runda på en timme men den var inte riktigt lika njutbar. Dels var det tidigare på dagen så ljuset var hårt, dels svämmade Järvafältet över av massvis med bilar, cyklar, barnvagnar och en och annan eldriven rullstol. Bilarna var mest störande, jag vet inte vad det var dom gjorde men i vanliga fall är varken bilar eller moppar tillåtna där.

Nåväl, när Janne kom hem ville han ut en sväng också, så det gjorde vi. Fast vi gick och tog med kamerorna ”ifall-att”. Det var tur för vi träffade på två helt fantastiska Bengalkatter som var ute och motionerade sin familj Det var inga utställningskatter fick vi höra, men jag tyckte dom var enormt vackra med sina leopardteckningar.

Stellan

Stellan

Kyrkogårdshare

Jag har varit ledig i helgen och vädret är fantastiskt. Vi tog en sväng ut med kamerorna idag, till två kyrkogårdar. På den ena fanns halvtama harar. Dom har väl mycket att äta och ingen jagar dom förstås

Annars så har jag ingen speciell fotolust nu. Men den kommer väl tillbaks.

Nu ikväll tog jag en rätt snabb cykeltur på en timme, väldigt skönt.

Bärskogen

Jag tog med kameran till bärskogen i em. Massor med lingon och blåbär.

Jag gick ut kl 16 och var väl hemma vid 19 igen. Underbart ljus… jag tycker om sensommar/tidig höst.

Jätteråtta

Wow vilken jätterått som har upptäckts i Papua Nya Guinea. Den är 82 cm lång och supervänlig. På länken till BBC finns en filmsekvens när den upptäcks levande i ett otillgängligt djungelområde. Man hade tidigare fått till en inspelning med en kamerafälla.

Superråttan Här

Det börjar bli höst…

Ledig helg och hyffsat väder idag i alla fall. Janne och jag tog en cykeltur ut på Järvafältet.

Korna går ute och betar, de är bra på att hålla markena öppna. Fast just de här Skotska Höglandsboskapen går i stora hagar.

Ikväll ska vi till Värdshuset Lasse-Maja i Barkarby och äta middag. Vi var där för 2 veckor sedan och det gav mersmak. Idag tar vi tåget en station så vi kan dricka lite vin till maten, sen kanske vi går hem lite lagom proppmätta.

James

En sista bild på den engelska bulldoggen James som vi träffade i Arvidsjaur.

Drakarnas stad Sundsvall

För rätt många år sedan var jag i Sundsvall. Då var hela staden full av charmiga drakar som olika firmor och företag sponsrat och fått designade. Jag visste inte om drakarna fanns kvar, eller om det kanske fanns nya, så Janne och jag beslöt oss för att titta efter då vi ändå hade vägarna förbi.

Det fanns massvis med drakar även i år, och dom var nya för i år. Det verkade ha pågått en tävling för jag såg att en av drakarna hade fått andrapris tidigare.

Efter att jag fotat lite drakar och Janne köpt snus letade vi reda på ett fik för en kaffe… eller liknande, och hittade ett som heter Barista. Det var det trevligaste och dyraste fik jag varit på. Fantastiskt frächt, både interiört och smakmässigt.

Sen fortsatte vi heeela vägen hem…

Jag skulle gissa att om man googlar på drakparad+Sundsvall får man en del fakta om drakarna

Janne tämjer drakar…

Janne försöker tjuvläsa tidningen…

Vem kan motstå dessa bedjande ögon…

På besök hos Foto-Micke i Luleå

Vi är kvar i Luleå i dag också och tog en fika hos Foto-Micke på hans jobb. Mycket snack blev det

Få se vart vi tar vägen nu. En vecka har vi varit ute nu.

Stora Sjöfallet, Ritsem och Luleå Gammelstad

Efter Porjus åkte vi till Stora Sjöfallet där vi tältade en natt. Vi körde en sväng så långt man kom med bil den vägen, ända till Ritsem. Kolla gärna upp på en karta var det ligger

Vid Stora Sjöfallet var det riktigt häftigt. Det liknade Island lite om man tar bort alla träd, buskar och mesta andra växtligheten, samt alla flygande småkräk som bits och suger blod. Vi köpte sk mygghattar som hjälpte enormt mycket när vi fotade.

Där uppe bland bergen fanns ingen täckning för internet eller mobil. Men nu när vi är i Luleå fungerar sådana saker igen. Vi stannar här på ett trevligt vandrarhem i två nätter. När vi tog en första promenad upp till kyrkan i Luleå Gammelstad, helt nära vandrarhemmet, såg vi enormt mycket svalor som svirrade runt kyrkogårdsmuren. Jag stod och tittade på dom en stund och såg att de dök in i gångar de grävt upptill i jordlagret som fanns på muren. Det fanns fullt med vrålhungriga svalungar i hålen, backsvalungar. Trottoaren gick helt nära muren men svalorna brydde sig inte mycket. Fascinerande.

Våran tältplats vid Stora Sjöfallet

 

Janne fotar Stora Sjöfallet

 

En göl helt nära vår tältplats

 

Utsikt från nära tältet

 

På en del ställen fanns mer linneablom än lingonblom… de är så vackra

 

 Här lämnar vi Stora Sjöfallet

 

En väldigt ståtlig ren i vägrenen igen

 

Backsvala som matar tre hungriga ungar som bor i kyrkogårdsmuren vid Kiruna Gammelstads kyrka