Vila i frid lilla fisken

Idag när jag kollade igenom alla kar saknade jag en av mina favoriter. En dvärgkardinalhane, minst 5 år gammal med underbara fenor. Jag hittade honom död uppe bland flytväxterna. Han dog antagligen av hög ålder, jag har sett att han tappat muskulatur fast han ätit och fem år är mycket på en sådan typ av fisk som är så intensiv.

Det roliga med dom, Tanichtys micagemmae, är att det är en relativt nyupptäckt fisk och fenorna på hanarna börjar växa ut ordentligt då de är ca två år gamla. Fisken har blivit väldigt populär för den förökar sig lätt, lägger ägg men äter inte upp ägg och yngel i någon större utsträckning om man inte har för mycket vuxna fiskar i akvariet, och har gömställen i form av mycket växter. Den är tålig och behöver ingen extra värmare i akvariet och äter det mesta.

Den här speciella hanen fick jag låna hem till mig för fotografering av Janne Wester som äger och driver Södermalms Akvarieaffär. Janne hade en liten grupp med gamlingar och jag fick behålla den här hanen. Han har fått många avkommor och de största av hans söner hos mig har börjat få förlängda fenor de också. Bilden nedan är avkomma från honom men bilden är inte ny, så fenorna är numera längre på grabbarna.

Och så en bild på hur 37-litersakvariet jag nystartade igår. Det är lite udda mått på det, speciallimmat förstås. Bottenytan är större än höjden för att få stor vattenyta men inte så högt akvarium. Då kommer lyset åt bättre och växterna trivs bättre.Det ska förstås ner lite mer växter senare, någonting småvuxet.

Jag är rätt slut i ryggen nu, fast jag försökte vara så försiktig då jag höll på och pausade. Så idag blir det inte några större ansträngningar för ryggen

En avverkad surdeg

Corydoras duplicareus

Jag tog äntligen itu med en gammal surdeg i form av ett akvarium. Det har stått igång fullt med växter men inga fiskar eller räkor en längre tid. Jag har tänkt att jag skulle tömma det helt, sanera och lägga i helt ny sand, växter mm och göra en nystart på det. Idag satte jag igång. Akvariet är inte större än 37 liter och jag kopplar en slang direkt till duschblandaren så slipper jag bära några vattenhinkar alls. Ändå fick jag ta pauser var 10e minut och lägga mig på sängen och vila.

Men nu är det klart och jag tog en extra funderare på vad jag vill ha däri. Jag skulle kunna stoppa ner hela yngelgänget då de växer till sig, men dom är alldeles för små än så länge. Några posthornssnäckor fick i alla fall flytta in direkt, en brun, en blå och två rosa.

Sen kom jag på att jag kan ju släppa ner några av mina lite ovanligare pansarmalar och kanske få lek på dom. Pansarmalar är inte helt lätta att se könskillnad på. Inte de här i alla fall. Honorna brukar vara något rundare om buken medan hanarna är mer konkava. En fick jag tag i två honor och enhane. Egentligen borde det vara tvärt om, två hanar/hona eller tre hanar/två honor. Jag är lite dum som stoppar ner dom direkt, men jag tog gammalt filtermedia och tryckte ner i det nya ryggsäcksfiltret. Jag får hålla lite extra uppsyn ifall de börjar flämta, då gör jag vattenbyten direkt.

Malarna har lite nedslitna skäggtömmar, men jag hoppas på att de växer ut igen i det nya karet.

Jag tog även en promenad till ICA ikväll. Nu kommer jag nog att sova gott hoppas jag.

En bättre start

Den här natten var riktigt bra. Jag tog en promenad till affären i går kväll. Det var riktigt, riktigt jobbigt och jag var helt slut då jag kom hem vid 22-tiden igen. I normala fall tar det kanske 12 min att gå dit, så det är verkligen inga enorma sträckor

Efter att ha vilat i soffan någon timme spelade jag lite sims till 01 och lade mig sedan. Jag vakande bara två gånger under natten, som tur är har jag inga problem att somna om. När jag sen vaknade 09 kände jag mig pigg och inte ett dugg illamående. Men jag ska inte ut på några äventyr, sååå pigg är jag inte Däremot är det nog bra om jag går en sväng varje dag, eller kväll är nog bättre om det gör att jag sover bättre.

Efter att jag skrev om att jag fått bilder på det maffiga EG-loket av Gyllis så skickade redaktören för tidningen Tåg, Jan L, en bild på ett ännu maffigare lok som han fotat i USA. Tack Jan, ni vet hur ni ska muntra upp mig Jag har faktiskt lite tågkörningsabstinens. Det är roligt att köra tåg, det har jag tyckt hela tiden sen jag började jobba på järnvägen.

Bilden ovan är helt nytagen på ett av yngeln. Man ser två nykläckta artemia framför ynglet. Artemia är en saltvattenräka vars ”ägg” man köper och kläcker hemma i riktigt salt vatten. Som nykläckta är de högst någon halv mm på ett ungefär och väldigt bra yngelfoder. Bra näring och stimulerar ynglen efterom det är levande.Ynglet är väl kanske 8 mm långt totalt.

”Problemet” är om ynglen är så små så de inte kan äta artemia, som dom här ynglen var. Då börjar jag med ett uppslammat foder i vätska som lägger sig som en näringsrik hinna på ytan. Den hinnan kan även de allra minsta yngel äta av.

Efter det duttade jag ner lite torrfoder för yngel som är fint som damm/stoft. Då tar jag en liten liten pensel som jag doppar i stoftet och försiktigt knackar lite på över vattenytan.

När unglen vuxit ytterligare lite får dom det första levandefodret jag har, vinägermikronematoder. Det är ett väldigt smått levandefoder som är som magi. En yttepytteliten nematod som lever och förökar sig en i exakt blandning av ekologisk äppelcidervinäger, vatten och lite socker. Den här odlingen har jag i en 3-liters glasburk och den kan leva vidare i flera år. Miljön är så sur så ingenting händer, ingenting möglar eller ruttnar. Efter något/några år har det bildats en avlgaring på botten som består av avlidna nematoder mm. Då kan man sätta om odlingen, om man vill.

Dom här nematoderna är tunna, så tunna, kanske 2 mm långa och föder levande ungar. Ni kan ju tänka er hur små dom ungarna är Dom simmar med en S-formad rörelse uppe i ytan och jag brukar suga upp lite med en pipett med rant vatten i. Sen droppar jag ner vätskan i yngelakvariet. Det är lite surt fortfarande, men fungerar. Nematoder som inte äts upp dör efter en rätt kort tid, de klarar sig inte utanför sin sura miljö.

Till sist, efter det här mecklandet och kladdandet är yngeln så stora så de kan ta nykläckt atremia, och då börjar de växa mycket snabbare.

Midjan kommer tillbaks

När jag mätte midjemåttet i morse hade ytterligare 4 cm försvunnit. Så nu kan jag verkligen ha mina största favoritjeans på mig, även om dom trycker lite på det övre ärret i naveln efter titthålsoperationen. Men det är bara att dra upp linningen lite så den inte ligger precis där. Skönt att slippa dom urfula joggingbyxorna jag bott i, förutom nattlinnet.

Jag har även ätit en ordentlig frukost tillsammans med en värktablett och ett gäng cortisontabletter. Cortisonet är också mot illamående och jag tar det i fyra dagar efter cellgiftsbehandlingen med nedtrappning. 8 igår och 6 idag, det låter mycket men är pyttesmå tabletter som man löser upp i en liten skvätt vatten. Smakar som C-vitaminbrus ungefär.

Jag har sovit hyggligt och inte mått illa alls, det är skönt. Om en vecka kommer jag nog att vara riktigt trött, då är alla blodvärden nere på botten och kravlar, sen går dom upp igen.

Ska jag ta och prova ut en peruk? Kanske jag ska det, den behöver ju inte se ut som mitt hår är nu, den kan ju vara rubinröd och småkrullig… eller kanske inte

Jag fotade några halvtarvliga bilder på mina nyaste yngel nyss. Inte är dom stora inte. Mellan 4-8 mm ungefär. Jag hade tidigare tagit en bild på det lilla 10-litersakvariet de går i också. Det har torvbotten för att hålla ett bra ph, en del flytväxter, några boklöv för vattenkvalitén och några posthornssnäckor för renhållningen. Enda tekniken är en energilampa så att växterna får ljus. Den svarta garnhärvan till vänster en en sk. ”lekmopp” jag gjort av syntetgarn. Det var den som hängde i karet där föräldraparet går och lade sin rom i. Sen när jag kollat att det var en del rom i den flyttade jag hela moppen till det här lilla karet så för rommen kläckas i fred. De vuxna äter gärna upp sin rom och nykläckta yngel.

Yngelkaret har jag haft igång en längre tid med några andra småfiskar tidigare. Det är för att akvariet ska vara väl ingånget och ha en bra balans. Bland växterna finns små mikroorganismer som ynglen också kan äta av mellan jag matar dom.

Här är ett yngel på ca 5 mm, skärpan ligger lite fel, men jag ska nog få till en bättre bild senare. Dom står ju inte still direkt Som vuxna blir de ca 40 mm och enormt vackra, gula med små prickar och hanarna har väldigt vackra fenor, dom ser ut som små nervösa fjärilar då de uppvacktar sina honor.

Pseudomugil gertrudae, eller på svenska Prickig blåöga

Trött idag

Pseudomugil gertrudaeyngel

Jag var nog lite för aktiv igår med dammråttekriget och dessutom en liten promenad till affären. Jag sov dessutom dåligt natten innan och sov några timmar på dagen.

Så i natt kunde jag inte sova speciellt bra. Hade ont och svettades som en gris. Nu har jag mest legat och slumrat i sängen hela dagen. Jag får inte vända dygnet för mycket, det är dumt.

Jag plockade fram kameran nu ikväll och fotade lite på mina firrar och räkor. Bilden ovan är två yttepyttesmå rätt nykläckta yngel av Pseudomugil gertrudae, prickigt blåöga. Jag är glad att jag fått fram lite yngel på dom, det är en av mina små favoriter. Dom är inte svåra alls att få att leka, det gör dom helt på egen hand hela tiden. Men dom äter gladeligen upp rommen efteråt. Jag gjorde som jag brukar den här gången, lät ett fint par gå några veckor i ett litet kar med torvbotten och massor av flytväxter samt massor av najas. Sen flyttade jag de vuxna paret till ett annat kar och efter några dagar började de första ynglen visa sig. Jag har sett fem samtidigt hittills, det kan vara fler.

Maten är ett problem när man har så här små yngel. Jag löser det genom att mata med ett slammat yngelfoder i vätska som lägger sig som en näringsrik hinna på ytan. Sen får dom ett extremt finmalet pulverfoder varvat med levande vinägermikronematoder. Efter det borde de kunna äta lite nykläckt artemia och då brukar de börja växa riktigt bra.

Det har varit sol idag men inga fåglar vid fröautomaterna… lite konstigt.

Skalbyte

När en räka byter skal ändras hårdheten i det gamla skalet och efter lite böjande spricker det i nacken. Sen tar räkan ett ruskande glatt sprattelhopp ur det gamla skalet och lämnar allt. Då menar jag verkligen allt, skalet över ögonen, benen och alla långa spröt byts också ut tillsammans med ryggplåtar mm. fascinerande skådespel som jag enbart sett på några filmer på youtube

Kvar ligger det gamla skalet… och är det första gången man ser ett ömsat skal kan man lätt tro att det är en död räka som ligger där.

Rosa posthornssnäckor

Ja vad kan dessa heta då, på latin? Jag trodde jag visste, men fick en fråga av mannen som ger ut boken och skriver texten om det inte kunde vara ett helt annat namn. Jag mailade en riktigt fiskguru och fick ett förslag på ett tredje namn, och en mailadress till en extremt kunnig person på Naturhistoriska museét. Jag har skickat ett mail så får jag se vad som händer, om han har tid att svara och kan artbestämma på några närbilder eller vill ha några levande exemplar att kika på.

Det är sååå viktigt att det blir rätt med fakta.

Potamalpheops sp. (Purple zebra shrimp)

Namn är ibland knepigt inom akvaristiken. Fiskar byter ibland sina latinska namn, för att inte tala om de svenska smeknamnen som kan vara rätt förvirrande.

Jag ska bidra med lite akvariebilder i en kommande bok och just nu bollas namn fram och tillbaks så det ska bli rätt. Räkan under är ett exempel på detta. Jag köpte den ihop med en annan kvinna på en akvarieauktion på nätet. Den var ny då, för två år sedan, och inte mycket fakta om den fanns. Den kallades bara Purple zebra shrimp.

Jag har suttit och letat på nätet och fått fram att det är en Potamalpheops, men vilken? Jag vet inte.

Räkan är endast 10 mm lång och väldigt skygg. Den verkar vara extremt köttätande i alla fall och jagar gärna levandefoder i det lilla akvariet där den lilla flocken bor med enbart lite småsnäckor som sällskap. Jag har troligen inte fått något överlevande yngel… fast ibland tycker jag att någon räka ser lite för liten ut mot vad jag stoppade ner i akvariet.

När det inte finns foder att jaga sitter de antingen på en av de bortre siliconlisterna eller uppoch ner under en rot. Inte sååå spännande kanske, men jag tycker dom är spännande.

Klar med akvarierna

Det var visst bara 19 akvarier Men nu är 16 helt klara. Tre står hos Janne och dom fixade jag för några dagar sedan.

Man kan tycka att vattenbyten på 19 akvarier måste vara oerhört jobbigt med hinkbäranden mm. Men jag har förenklat det betydligt genom att koppla till en slang direkt på ducshblandaren, tackar Garden för smarta lösningar

Kröken har jag böjt till själv med en sådan där spiral som man böjer elrör med, och elrör är just vad det är. Plastmuffen mellan passade precis, men man får lov att kolla till den ändå… ifall att…

Sen har jag trätt på en bit filtermatta med en nylonstrumpa runt i själva akvarieänden på vattenbytesgrejen. Det är för att inga små yngel eller räkor ska slinka igenom.

Jag behöver inte ens suga vatten genom slangen då jag börjar tappa ur. Jag ser bara till att fylla den med vatten från blandare innan jag hänger den över ett akvarieglas. Sen är det bara att lossa den med snabbkopplingen (Gardena) och lägga ner i badkaret, fast först tar jag vara på tre hinkar till krukväxtvattning.

När lagom mängd runnit ut är det bara att koppla slangen till duschblandaren igen, temperera vattnet lagom och fylla på.

Folk som hälsar på för första gången brukar tycka det ser ut som en mindre akvariebutik hos mig… förstår inte vad de pratar om

Tanichthys micagemmae

Akvarievärlden är inte så förfärligt stor. Jag fick ett mail från en man i Spanien, tror jag. Han hade hittat bilder jag tagit på mina dvärgkardinalfiskar, som den ovan, på en svensk akvariesite där jag brukar lägga upp mina akvariebilder då och då.

Just den här individen är en 5,5 år gammal hane. Det som är speciellt är att arten inte varit känd så länge, bara ca 10 år. Den kommer från Vietnam.

Mannen som mailade var väldigt intresserad av just dvärgkardinalena och undrade hur det kom sig att den såg ut såhär, med den långa stjärten.

Jag visste lite grand, men ringde till den person jag fick fisken, och några till, av, för att fråga. Jo, det var så att dom var insamlade från Vietnam, inte odlade, och jag fick alla namn på de som varit inblandade. Det var iofs bara tre personer. När jag mailade mannen från Spanien igen så kände han förstås till den första personen i kedjan och kunde kontakta honom själv för att fråga vidare. Han undrade också om man möjligen kunde få låna ett par av bilderna, med mig som namngiven fotograf, för att lägga upp på sin väldigt seriösa fisksida. Jag gick in och kollade på sidan och den såg ju väldigt ok ut, så visst, låna på, tyckte jag.

Själva fisken är en extremt lättodlad och trevlig fisk, pigg och vacker. Jag har dom i ett litet akvarium utan värmare, så tempen ligger väl på 19-20 grader vintertid och varmare på sommaren. Dom förökar sig med rom, och har man mycket växter så dyker det upp yngel då och då.